Greenpeace blogg

Ålen behöver en chans i julklapp

Fri, 17 Dec 2010 10:53:14 +0100

Snart sätter sig många av oss vid julborden. De flesta har förstått att vid alla läckra rätter på bordet så hör inte ålen hemma. Denna uråldriga fisk är akut utrotningshotad och att äta den är att bidra till att den försvinner för alltid. Trots det serveras det fortfarande ål på restauranger och säljs i matbutiker. Greenpeace volontärer har nu i december gått till restauranger och matbutiker i flera städer runt om i Sverige. De har informerat personal och ägare om ålens utsatta situation och frågat om de säljer eller serverar ål. De flesta har redan insett vansinnet i att servera ål och gör inte det. De som fortfarande säljer ål kan i de flesta fall tänka sig att sluta när de inser vilket dåligt skick populationen är i. Mängden ung ål, glasål, som kommer till Europa från lekområdena i Sargassohavet, har minskat med 99 procent jämfört med 1970-talet. Det är den ålen som ska växa upp, vandra till sötvatten och växa sig stor för att sedan kunna återvända till de fjärran lekområdena för att leka och producera nya ungar. Den främsta orsaken till minskningen av mängden ål är fisket, enligt forskarna i internationella havsforskningsrådet ICES. De har länge rekommenderat minskat fiske på den europeiska ålen och nu går de ännu längre: All åldödlighet orsakad av människan ska minska till så nära noll som möjligt. De pekar ut Sverige, i en nyligen utkommen rapport, som ett EU-land där försöken att minska fisket har gett minst resultat på mängden fångad ål. Sverige är dessutom ett av de länder i Europa som fiskar mest ål. Det rimmar oerhört illa med regeringens försäkringar att de arbetar för ett hållbart och långsiktigt fiske. Fiskeriverket har föreslagit en del inskränkningar i ålfisket, men det är inte tillräckligt. Fisket efter ål i svenska vatten måste upphöra om ålen inte ska utrotas. Andra länder, som Norge och Irland, har redan stoppat ålfisket i sina vatten och det är vår jordbruksminister Eskil Erlandsson som genast måste stoppa ålfisket i Sverige. Den europeiska ålen har redan förts till randen av utrotning på grund av hänsynslöst fiske och en kaosartad europeisk fiskeripolitik. Eskil Erlandsson, ge ålen en chans till överlevnad i julklapp, stoppa ålfisket! / Therese Jacobson

Leksakståg från Brio spårade ur!

Tue, 14 Dec 2010 09:58:59 +0100

Brios leksaker - de välkända tågen och järnvägen i trä - är en skandinavisk klassiker. Oklanderlig kvalitet i naturliga och ofarliga material! - trodde jag. Till idag, när den danska motsvarigheten till Råd och Rön - Tænk - presenterade en grundlig laboratorieanalys av innehållet. Det visar sig att Brios omhuldade träleksaker innehåller gifter som flamskyddsmedlet TCEP, och tjärämnen - kemikalier som både kan påverka möjligheten att få barn och vara cancerframkallande. Vad säger Brio om detta? På Brios hemsida försäkrar man lugnt konsumenterna om att produkterna är ofarliga: "Produkterna är testade över tid i våra laboratorier" Brios kommunikationsdirektör, Jessica Nyström, säger att" Det skall inte finnas några skadliga ämnen i leksaker, men vi har fullt förtroende för att lagstiftarna reglerar det." Imponerande att kunna säga så lite och vara så motsägelsefull i en enda mening. Ska det eller ska det inte finnas skadliga ämnen i Brios leksaker? Från att man blir medveten om ett problem hos ett visst kemiskt ämne till att man har genomfört forskning som bevisar sådana cancerframkallande egenskaper hos kemikalien kan det gå mycket lång tid. Innan det finns lagstiftning på plats som reglerar användningen av detta kemiska ämne, kan det ta ännu längre tid. Istället för att ta barnens hälsa på allvar och vara ett ansvarsfullt företag, insisterar Brio på rätten att få använda hormonstörande och cancerframkallande kemikalier i leksaker. Man vill ju inte gå längre än vad lagen kräver! Titta in på Brios' Facebook och fråga varför man ska ge bort Brio-leksaker till jul om barn utsätts för gifter i onödan? Hälsningar, Erik Albertsen (som arbetar med miljögifter på Greenpeace.) Uppdatering: Brio förklarar sig! Ibland går det fort med kampanjerna! Så här bemöter Brio stormen av kritik: "I det tyska originaltestet testades en stor mängd leksaker och av våra produkter hittades de här kemikalierna endast i en produkt, nämligen My First Battery Powered Train Set. Det är naturligtvis en produkt för mycket. Den här BRIO-produkten är godkänd enligt alla gällande lagar och regler men vi ser ändå allvarligt på de här testresultaten. Det finns tusentals kemikalier runt om oss och vi välkomnar en diskussion med myndigheter och inom leksaksindustrin om vilka kemikalier som kan påverka barn och därmed ska uteslutas. Själva trämaterialet innehåller inte några av de nu testade kemikalierna utan det är lacken och tyget, så nu ser vi över hur vi ska kunna byta ut dessa utan att sänka kvaliteten i övrigt på produkten. TCEP är ju till exempel en kemikalie som tillsätts av säkerhetsskäl, för att leksaken inte ska kunna fatta eld. I över hundra år har vi arbetat dedikerat med kvalitetsprodukter för barn. Och det kommer vi att fortsätta med. Vi har ett nära samarbete med våra leverantörer för att försöka välja de säkraste och mest effektiva råmaterialen till våra produkter."

Låg efterfrågan på valkött försenade japansk jakt

Thu, 02 Dec 2010 14:47:32 +0100

Den japanska valfångstflottan lämnade idag sin hemmahamn och seglar mot Antarktis. Men mitt i eländet ser mina japanska kollegor ändå positiva tecken som tyder på att årets jakt blir relativt begränsad. 1. Valfångstflottan seglar ovanligt sent. Det är nu över 20 år sedan flottan väntade tills december innan de ger sig av, vanligtvis seglar den i november. 2. Antalet fångstfartyg är färre än tidigare, vilket gör det svårare att fånga alla valar som den sk "forskningsjakten" ger dem tillstånd till. Dessutom skrotades den japanska valfångsflottans underhållsfartyg , Hiyo Maru, som försett flottan med bränsle och transporterat valköttet tillbaka till Japan, i september i år. 3. Efterfrågan på valkött är låg och i augusti 2010 fanns 5 700 ton nedfruset valkött i japanska lager. Det motsvarar över ett års konsumtion i Japan. 4. En opinionsundersökning visade 2008 att 70 procent av den japanska befolkningen är emot valfångst på internationellt vatten. Samtidigt fortsätter Greenpeace sitt arbete för att stoppa den japanska valjakten med fokus på att skapa opinion i Japan. Ska vi få stopp på jakten måste den japanska regeringen känna trycket från sina egna medborgare. Läs mer på engelska här. Jan Isakson

Ljusmanifestation utanför Rosenbad

Mon, 29 Nov 2010 17:02:59 +0100

Idag inleds FN:s klimatkonferens i Cancún. Samtidigt som situationen blir allt mer allvarlig och man i många länder runt om i världen nu börjar se vilka effekter klimatförändringarna kommer att få i form av torka, översvämningar och andra extrema väderförhållanden, skruvar världens ledare ned förväntningarna inför mötet. De kommer inte att komma någon vart, är vad som kommuniceras från alla håll och kanter. Det är inte godtagbart och det accepterar vi inte! Vi kan inte bara stå och se på när världen rammar! Därför samlades idag 15 organisationer och något hundratal personer ur allmänheten till en ljusmanifestation utanför Rosenbad. Över 1000 personer hade också bett oss att tända att ljus för dem eftersom de inte kunde närvara själva. Intentionen var att påminna Carlgren och hans kollegor om vad det är som krävs för att vi ska kunna rädda oss från skenande klimatförändringar och vilket ansvar Sverige har. Världen behöver ett rättvist, ambitiös och bindande klimatavtal. Det fick vi inte i Köpenhamn men för att möjligheten att få fortfarande ska kvarstå så krävs det att man gör rejäla framsteg i Cancún på ett antal områden. Vad är det som krävs för att beslutsfattarna ska vakna? Se kraven som överlämnades till beslutsfattarna utanför Rosenbad här.

Djuphavsarter brickor i politiskt spel

Mon, 29 Nov 2010 11:38:20 +0100

Idag samlas EU:s fiskeriministrar för att bestämma ödet för arter som lever på de stora djupen i Nordostatlanten. Det handlar om de närmaste två årens fiskekvoter för Nordostatlantens djuphavsarter, vilket kanske inte låter så akut. Men för de här arterna och ekosystemen handlar det om överlevnad. Dessa djur växer långsamt, fortplantar sig sent och blir mycket gamla. Kunskapen om djuphavsfiskar och de ekosystem de lever i är liten, vilket gör det omöjligt att bedöma hur de klarar påfrestningar från det allt effektivare och mer urskiljningslösa fisket. Trots detta vill europeiska yrkesfiskare fortsätta fiska upp dessa känsliga arter. Det är att riskera djurens hela existens! EU:s vetenskapliga råd, ICES, som rekommenderar hur mycket fiske man kan bedriva i Europa, säger att om vi fiskar för mycket på djuphavsarterna är risken stor att de faktiskt försvinner. Vissa europeiska länder, som Spanien, Frankrike och Italien kommer troligtvis att försöka stoppa alla ambitioner att skapa ett hållbart och långsiktigt fiske. Som så ofta förut går kortsiktiga vinster för ländernas monstruösa fiskeflottor före ett långsiktigt skydd för fiskar och ekosystem. Exempel på att det redan sker såg vi i förhandlingarna om kvoter för den akut hotade blåfenade tonfisken, liksom med försöken att rädda ålen. Där motarbetar det glasålsfiskande Frankrike alla initiativ att med stopp eller begränsningar av fiskekvoter försöka rädda den ynka procent som återstår av ålens tidigare population ( www.artdata.slu.se ). Andra länder, till exempel Danmark, har sagt sig vilja använda förhandlingarna i ett kohandelsspel för att senare få vad de vill ha. Sverige har inför mötet idag visat en god vilja att skydda djuphavsarterna och inte tillåta ett ohållbart fiske. Det är därför oerhört viktigt att de inte sitter tysta och låter andra länder hålla i taktpinnen. Sveriges jordbruksminister, Eskil Erlandsson, måste stå upp för dessa havens urtidsdjur som annars kan försvinna för alltid. Allt fiske på djuphavsarter bör stoppas åtminstone tills vi har vetenskaplig grund för att de klarar av det. Greenpeace har tillsammans med andra miljöorganisationer tagit fram ett underlag inför förhandlingarna som beskriver mer om hur känsliga djuphavsarterna är och vad fiskeministrarna bör göra för att skydda dem. Läs mer. / Therese Jacobson, ekotoxikolog och ansvarig för havsmiljöfrågor på Greenpeace

Motståndet mot kärnkraft växer i Tyskland men i Sverige lägger sig folket platt för industrins argument

Sat, 06 Nov 2010 19:56:41 +0100

Dannenberg Tyskland lördag den 6 november 2010. I Tyskland är folk rädda för kärnavfall, i Tyskland vill inte folk att radioaktivt kärnavfall ska slutförvaras där de bor, i Tyskland vill inte folk att livsfarligt kärnavfall ska transporteras 700 km genom landet, i Tyskland köper man inte kärnkraftsindustrin lögner, i Tyskland låter man inte politikerna fatta beslut som inte går i linje med folkets vilja, i Tyskland reser sig folk upp och protesterar i tiotusentals, i Tyskland vill man inte ha kärnkraft, i Tyskland tycker folk att det är bättre med förnybar energi… Varför är det inte så i Sverige? Greenpeace generalsekreterare Kumi Naidoo var en av huvudtalarna vid demonstrationen i Dannenberg Mer än 50 000 har samlats i den lilla staden Dannenberg för att demonstrera mot transporten av högradioaktivt kärnavfall på väg från upparbetningsanläggningen La Hague i Frankrike till Gorleben i Tyskland där det ska mellanlagras. Folk protesterar mot att 11 containrar var och en innehållandes lika mycket radioaktivitet som släpptes ut vid olyckan i Tjernobyl ska mellanlagras i Gorleben. Här har man protesterat i 33 år men i år är protesterna större och mer högljudda än någon gång tidigare. Till skillnad från i Sverige där politiker och allmänheten lagt sig platt för industrins falska löften om säkerhet låter det tyska folket inte sig luras. Att kärnkraftmotståndet växer sig starkare och starkare i Tyskland är ett resultat av den tyska regeringen nyligen beslutade om att acceptera livstidsförlängningar för tyska reaktorer. Det tyska folket till skillnad från det svenska förstår att ju längre man håller igång reaktorerna desto mer livsfarligt avfall som ingen vet vad man ska göra av kommer att produceras och desto mer ökar risken för olyckor. Frågan är om det svenska folket ens har fattat att våra politiker och industrin förlängt livslängden och därmed också riskerna för våra svenska reaktorer. Här fortsätter protesterna de närmaste dagarna. Och hela vägen från Frankrike till Gorleben utför människor sittblockader, kedjar fast sig i rälsen och försöker förhindra transporten. I Sverige händer… ingenting. Isadora

Fiskebrott lönar sig

Fri, 15 Oct 2010 05:00:00 +0100

Idag besöker Henrik Hoegh, danmarks fiskeriminister, landets åklagarmyndighet för att diskutera beviskraven för fiskebrott. Kraven är nämligen mycket höga, både i Danmark och Sverige. Besöket är en direkt följd av att Greenpeace dokumenterat svartfiske i Kattegatts torskfredningsområde, men frågan är dokumentationen håller i domstol. Plats: Bornholmsdjupet, Östersjöns viktigaste lekplats för torsk. Tid: Under den period allt fiske i området är förbjudet för att torsken ska få leka i fred. Inne i förbudszonen ligger två svenska trålare. Bägge har trålvajrarna, som håller trålen, ute bakom fartygen. De syns tydligt från luften. Ovanför cirklar ett av Kustbevakningens flygplan. De filmar fartygen och vajrarna. Anropar fiskefartygen över radio. Upplyser dem om att det råder fiskeförbud i området. Uppmanar dem att omedelbart avsluta fisket och flytta sig utanför området. Trålarna ursäktar sig och avslutar skyndsamt. Av konversionen över radion, som spelas in av Kustbevakningen, är det uppenbart att de blivit tagna på bar gärning. Över radion nämner inte yrkesfiskarna med ett ord att de gör något annat än fiskar i det stängda området. En förundersökning inleds. Fallet borde vara solklart. Under de följande förhören berättar yrkesfiskarna en helt annan historia. Inte fiskade vi inte! Nej, vi draggade bara efter en trål vi tappat vid ett tidigare tillfälle, då fiskeförbud inte gäller i området. Ridå. Fallet avslutat. Åklagaren lägger ned åtalet. Bevisen räcker inte. Jag fick höra om fallet ovan hos Sjöpolisen i Västra Götaland för några veckor sedan. Vi besökte dem för att överlämna stillbilder, video och GPS-data från vår dokumentation av det danska svartfisket i Kattegatts torskfredningsområde. Polismännen vi talade med hör till de mest erfarna fiskebrottsutredarna i landet. Frågan är vad de höga beviskraven gör med motivationen att utreda fiskebrott hos rättsvårdande instanser. Leder inte utredningarna till fällande domar är det naturligtvis rationellt att prioritera annan verksamhet. Till saken hör att fiskebrott bara ger böter. Ett års fängelse är maxstraffet, men det har aldrig utdömts i Sverige. Bötesbeloppen är dessutom mycket låga, i regel bara en bråkdel av fångstens värde. Det gör att en lyckad tjuvfisketripp täcker bötesbeloppen för en lång rad misslyckade. Risken att åka fast är dessutom minimal. Fiskebrott lönar sig. En enda illegal fångst kan inbringa flera hundra tusen kronor. Som ett resultat av Greenpeace dokumentationsarbete av svartfisket i Kattegatt diskuterar nu åklagarmyndigheten och danmarks fiskeriminister Henrik Hoegh beviskrav för svartfiske i ett fredat område. Diskussionen har tydliga paralleller med det svenska exemplet ovan. Det är nämligen oklart om de flygbilder som visar att fiskefartygen har trålvajrarna ute i vattnet, själva trålen syns ju inte av förklarliga skäl, inne i förbudszonen, räcker som bevis. Med dagens regelverk och övervakningssystem är enbart data från elektronisk spårning inte bevis nog, det är nog alla överens om. Systemet måste naturligtvis vara rättssäkert. Men flygbilder i kombination med radiokommunikation där tjuvfiskaren säger allt utom ”Ja, jag erkänner fiskebrott”. Ska inte det räcka? För ett brott som i praktiken ger relativt låga böter? Kom igen. Jag förstår om kustbevakning och sjöpolis är frustrerade. En och annan bötfälld fortkörare och felparkerare känner nog också viss förvåning över sakernas tillstånd. Den diskussion om beviskrav som nu startar behövs även i Sverige. I den nya fiskevårdslag som snart presenteras ska ”miljöintressen och näringens intressen” väga lika. Det är en bra ambition. Men om beviskraven fortsätter att vara så höga att lagen i praktiken blir omöjlig att tillämpa för ansvariga myndigheter har vi fortfarande problem. Torskfredningsområdet i Kattegatt är det största området stängt för fiske vi har idag. För att rädda och restaurera vår havsmiljö krävs många fler stora stängda områden. Jag ser framför mig den dag Greenpeace och andra miljövänner faktiskt lyckats få våra beslutsfattare att skapa ett nätverk av riktiga marina reservat, stängda för fiske. Mitt i reservatet stävar en trålare, och skepparen skrattar, skrattar hela vägen till banken. När regelverket nu ses över, både i EU och nationellt, måste en effektiv tillsyn i områden stängda för fiske prioriteras. Helt stängda områden är – trots allt – överlägset enklast att övervaka, men regelverket måste tillåta en rationell övervakning och sanktioner baserade på information från modern teknik som radar och elektronisk spårning. Tänk fortkörningskamera. Med andra metoder riskerar tillsynen bli för dyr. Klarar inte myndigheterna tillsynen i Kattegatts torskfredningsområde idag kommer de inte heller kunna värna framtida marina reservat från svartfiske. Jan Isakson

Stoppa giftdumpningen i Kattegatts torskfredningsområde - nu krävs skärpt lagstiftning

Tue, 12 Oct 2010 12:01:05 +0100

”Det är för jävligt”, säger Viking Bengtsson, ordförande i Hallandsfiskarna. Jag når honom på telefon när han lägger ut hummerburar utanför Hallandskusten. Tillsammans med fem kollegor överklagade han förra året Naturvårdsverkets beslut att ge dispens för att dumpa 80 000 kubikmeter muddringsmassor från Falkenbergs hamn innehållande höga halter av det extremt giftiga ämnet tributyltenn, TBT, i torskfredningsområdet utanför Hallandskusten. Ett område som stängts i ett dansk-svenskt försök att rädda den akut hotade Kattegatt-torsken, det är nämligen här som torsken leker, lägger sin rom och ynglen växer upp. Viking Bengtsson har just nåtts av beskedet att miljööverdomstolen i en dom kört över yrkesfiskarna och gett grönt ljus för dumpningen. Till råga på allt har även Halmstads hamn fått dispens för att dumpa ytterligare 2,2 miljoner kubikmeter muddringsmassor, motsvarande tre fyllda Globen-arenor, även de innehållande miljögifter, på en annan plats i torskfredningsområdet. ”Vi fick tillstånd från miljödomstolen och det överklagades inte, så vi utgår ifrån att alla är nöjda och glada. Och nu har domen vunnit laga kraft”, säger Lennart Pettersson produktionschef i Halmstads hamn. Dumpningstillståndet gäller i tio år under perioden 1 juli – 15 december för samma plats i det nuvarande torskfredningsområdet som användes 2003, 2004 och 2008. Dessa tidigare dumpningar har redan inneburit kontroverser. Förra året anmälde kommunens miljöinspektör kommunen, som nu misstänks för miljöbrott eftersom de dumpat mycket större mängder giftiga muddermassor, bland annat innehållande PCB, än de haft tillstånd till. Dessutom visar undersökningar att torsken fyra år efter att dumpningarna startade ännu inte kommit tillbaka till dumpningsplatsen. Trots det har man alltså nu fått tillstånd att dumpa sjukt stora mängder muddermassor i detta ”torskfredningsområde”. En paradox som säkert får Kafka att le i sin grav. Halmstad hinner inte att påbörja arbetena i år, så dumpningen kan ta sin start tidigast 1 juli 2011. Falkenbergs och Halmstads dumpningsområden är alltså viktiga lek- och uppväxtområden för torsken och sedan fiskestoppet trädde i kraft den 1 januari i 2009 i praktiken ett marint reservat. Trots det har Naturvårdsverket gett dispens för dumpningen. Det är en skandal som visar med vilken nonchalans ansvariga myndigheter och politiker idag hanterar vår havsmiljö. ”Falkenbergs dispens gäller ett av våra viktigaste fiskevatten för havskräfta. I praktiken öser de alltså giftiga muddermassor över de kräftor vi sedan ska sälja som livsmedel”, säger Viking Bengtsson. Jag förstår att han är förbannad, våra politiker får inte spela rysk roulette med Kattegatt-torsken och livsmedelssäkerheten. Bottensedimenten i hamnarna som muddras innehåller en mängd olika miljöfarliga ämnen. Ett av de allra farligaste för livet i haven är TBT som finns i båtbottenfärger. TBT-färg var tidigare vanlig men är nu förbjuden i EU för att den är extremt giftig för såväl musslor, snäckor, kräftdjur som tångsamhällen. Trots det minskar inte halterna som förväntats, vilket tyder på att TBT fortsätter att användas illegalt. Musslor, snäckor och kräftdjur dör, vissa arter blir sterila då honorna utvecklar manliga könsorgan och får nedsatt immunförsvar vilket leder till kraftiga parasitangrepp. Det var förgiftning av TBT som ledde till massterilitet och död av musslor och ostron längs med hela den europeiska atlantkusten från slutet på 1970-talet. Det råder inga tvivel om att dumpningen får konsekvenser för det ekosystem drabbas. TBT är dessutom bioackumulativt, vilket innebär att giftet stannar i djurs fettvävnader och sedan vandrar uppåt i näringskedjan. I havskräftan samlas TBT i kräftsmöret, när torsken äter kräftorna ökar koncentrationen och till slut hamnar giftet högst upp i kedjan – i oss människor. Enligt miljöbalken är det förbjudet att dumpa avfall, till exempel muddringsmassor, i havet. Enligt 15 kap 31§ får ingen dumpa avfall inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Men det räcker med snabb googling för att konstatera att inte bara miljöbalken, utan även internationella konventioner som Londonkonventionen, Londonprotokollet och regionala konventioner som Oslo-Pariskonventionen (OSPAR) och Helsingforskonventionen (HELCOM), där Sverige lovat inte dumpa till havs, åsidosätts så fort alternativen kostar lite mer för de kommuner och hamnar som vill dumpa sina muddermassor. Naturvårdsverket kan nämligen strunta i alla fina avtal och svensk lag och ge dispens om ”kostnaderna vid landdeponering skulle bli orimligt höga”. Det blir de av allt att döma mycket ofta. Naturvårdsverket godkänner rutinmässigt dumpning av giftiga muddringsmassor i havet. Dispenserna bekräftas dessutom i regel av miljö- och miljööverdomstol, vilket innebär att lagstiftningen på området bör ses över. Kattegatt är i prekärt ekologiskt läge. Torsken och sillen är borta, havskräftan har exploderat i antal, halterna av TBT i hamnarna är bland de högsta i landet – mycket tyder på att hela ekosystemet håller på att kollapsa. Att då vräka ut giftiga muddermassor är helt enkelt vansinne. Ändå görs det, med ansvariga politiker och myndigheters goda minne. Det går på tvärs med den politik som torgförs av Alliansen. Igår, den 11 oktober 2010, sade Andreas Carlgrens statssekreterare så här i ett pressmeddelande: ”Det finns rader av viktiga miljöfrågor som vi ska arbeta vidare med, som klimatet, havsmiljön och den biologiska mångfalden. Vi satsar nu också extra på att främja en giftfri vardag, genom att ta fram en nationell handlingsplan för att fasa ut skadliga kemikalier. Jag ser fram mot att arbeta vidare med alla miljöfrågor”, säger Åsa-Britt Karlsson. Det låter ju bra. Men verkligheten rimmar mycket illa med alla fagra löften. Det är helt enkelt hög tid att se över lagstiftningen och dess tillämpning för dumpning av avfall i vår havsmiljö. Det ser bra ut på papperet, men fungerar inte i praktiken. Jan Isakson

Klimatrörelsen lever!

Mon, 11 Oct 2010 14:02:58 +0100

Vid det här laget vet vi om hur det ser ut – världen är inte på rätt spår för att hejda klimatförändringarna. Vad gör man åt det? Deppar? Suckar resignerat? Nej - man sätter igång att jobba och gör något åt det! Runt världen har hundratusentals människor begripit.När så kalendern visade datumet 10/10/10 firades Global Work Party av människor i hela 188 länder som genomförde mer än 7400 arrangemang och insatser för att uppmärksamma och faktiskt göra något åt de globala klimatproblemen. För det bästa sättet astt bli av med klimatångesten är att mota den i grind – att helt enkelt ta saken i egna händer..”Vi har redan satt igång, vad väntar ni på?”, löd credot. Runt om i världen satte folk upp solpaneler, planterade träd, genomförde aktiviteter för att få till en effektivare energianvändning, och hade kul under tiden. I Stockholm samlades klimatrörelsen på Sergels torg. Dans, flash mobs, klädbytesaktiviteter, äppelmusttillverkning, pandadans, cyklande flash mobs, med mera. Enbart informationsblad, roliga dräkter och äppelsaft löser naturligtvis inte klimatkrisen, men efter den förlamade klimatdebatten och det vakuum som kom efter det misslyckade klimattoppmötet i Köpenhamn, fyller den här typen av aktiviteter trots allt en viktig funktion; arbetet fortsätter, förändringsprocessen har påbörjats och beteenden börjar så sakteliga förändras. Lösningarna kommer inte alltid uppifrån – 10/10/10 visar att det är människor själva som driver den nödvändiga förändringen. Världen har genomgått en industriell revolution och en IT-revolution. Nu står vi på tröskeln till en grön revolution, en energirevolution. Omställningen har redan börjat - men går alldeles för långsamt. Våra politiker saknar visioner och initiativ, och vi andra kan inte längre bara demonstrera och kräva saker. Vi har inte tid att vänta. Vi måste själva sätta igång. Vi har ett fåtal år på oss att vända den globala trenden av ökande koldioxidutsläpp och därefter få dem att börja minska för att förhindra en skenande temperaturökning. Vad just du och jag väljer att göra i våra liv spelar roll. Förhoppningsvis uppfattar våra ledare den starka signal vi sänder dem: vi tar vår del av ansvaret, och vi förväntar oss att ni tar er. Isadora

400 000 kronor greenwash

Tue, 28 Sep 2010 11:08:08 +0100

För två år sedan tröttnade jag och kollegan Ludvig på hur bilindustrin grönmålade sina produkter i nästan varje reklamsammanhang. Nya Matiz är lika skonsam mot naturen som mot din plånbok. (Chevrolet) Tänk på miljön (Nissan) Snål och miljövänlig (Renault) Sveriges miljösnällaste småbil? (Seat) Låt din nästa tjänstebil samarbeta med naturen. (Volvo) Ja ni förstår själva.. Det kändes helt rimligt att anmäla 25 biltillverkare till Konsumentverket för vilseledande reklam. Inte minst eftersom alla dessa tillverkare, samtidigt som de beskrev sina bilar som ”miljökämpar”, ”miljösnälla” och ”miljövänliga”, gjorde allt de kunde för att snarast sabba miljön genom att motarbeta EU-förhandlingarna om tuffare utsläppskrav. Igår kom nyheten att Stockholms tingsrätt dömer Kia Motors att betala 400 000 kronor i böter för en av annonserna där det stod; ”…en riktigt bra affär – inte bara för miljön utan även för plånboken.” samt ”snäll mot plånbok och miljö”. 400 000 i greenwashböter - en riktigt bra affär för miljön - men en så där bra affär för Kia Motors.. /Anders

I söndags var det val

Tue, 21 Sep 2010 13:48:11 +0100

I söndags var det val. Resultatet visar att det parlamentariska läget är osäkert och medierna är fulla av spekulationer om hur de två blocken ska hantera den nya situationen. Oavsett om det blir förändringar i regeringsunderlaget finns det flera miljöutmaningar som den kommande regeringen måste ta tag i. Sverige och resten världen står inför utmaningen att ställa om till förnybar energi för att tackla de globala klimatproblemen. Vilka energislag vi väljer att satsa på kommer inte bara att påverka oss utan även kommande generationer. En stark klimat- och energipolitik innebär att regeringen måste driva på mot en omställning mot 100 % förnybar energi både i Sverige och inom EU. Regeringen måste under den kommande mandatperioden ta fram en alternativ färdplan till den kärnkraftsväg man slog in på då man i våras öppnade upp för tio nya reaktorer i landet. En ansvarsfull regering tar fram en plan för kärnkraftsavveckling och omställning mot 100 procent förnybart. Det statligt ägda Vattenfall bör också ges en ny inriktning som innebär att företaget endast investerar i förnybart och därmed upphör med investeringar i fossilenergi och kärnkraft. Internationellt och inom måste Sverige arbeta för tillräckligt ambitiösa utsläppsminskningar. För att möta den rådande havs- och fiskekrisen måste fler och större marina reservat med fiskeförbud skapas under nästa mandatperiod. Övervakningen och miljöskyddet i redan befintliga reservat måste också skärpas. För att nå dessa mål krävs att Sverige står upp för havsmiljön och agerar kraftfullt när EU nu reformerar sin fiskepolitik. Utfiskningen och skövlingen av unika havsmiljöer måste stoppas! En regering måste även arbeta för förbud av olje- gas- och fiskeexploatering i Arktis, stoppa för miljö- och hälsoriskabla genmodifierade organismer såsom GMO-potatisen Amflora som för första gången odlas kommersiellt i Sverige och se till att alla skogar med höga naturvärden skyddas. Låt den nya mandatperioden bli till en nystart när det gäller regeringens miljöpolitik! Patrik Eriksson, Kampanjchef, Greenpeace Sverige

Danska svartfiskare polisanmäldes

Fri, 10 Sep 2010 10:23:34 +0100

Sista veckan i augusti polisanmälde vi de danska svartfiskare som avslöjats med omfattande bottentrålning i ett svenskt havsområde helt stängt för fiske i Kattegatt (Område 1). Sjöpolisen i Västra Götaland kommer nu att vidarebefordra materialet till polisen i Helsingborg, då det visade sig att ett par av de dokumenterade fartygen redan ingår i en förundersökning som startats där. Under två timmar gick jag och Sebastian Ostenfeldt Jensen, min danska kollega som ledde dokumentationsarbetet, igenom hela materialet tillsammans med sjöpolisen i Västra Götaland. Vi drog allt, från de tips som initierade arbetet via den omfattande elektroniska dokumentationen till de videosekvenser av pågående svartfiske om filmats från segelbåt inne i förbudsområdet. Tidigare har vi överlämnat dokumentationen till danska myndigheter, men nu är alltså de misstänkta svartfiskarna även polisanmälda i Sverige. Genom polisanmälan ville vi formalisera ärendet i Sverige, men nu visade det sig att en förundersökning redan inletts. Det är bra eftersom det sätter press på danska myndigheter att prioritera den danska rättsprocessen. Vi tror att det kan behövas. Om danskarna inte väcker åtal har Sverige nu möjlighet att driva saken här istället. Senare samma dag presenterades även arbetet med dokumentationen för Kustbevakningen och Fiskeriverket, som tillsammans med polisen ansvarar för fiskerikontrollen. Vi trodde att vi skulle träffa en tjänsteman, men det visade sig att de fyllt ett helt konferensrum med intresserade i Fiskeriverkets lokaler uppe på Otterhällan i centrala Göteborg. I det korta perspektivet bör Sverige nu vidta två konkreta åtgärder för att stävja det omfattande svartfisket och rädda den akut hotade Kattegatt-torsken. - Stoppa de danska försöken att underminera EU:s räddningsplan för torsken. Enligt EU-planen ska antalet fiskedagar skäras ned med 25 procent för varje år som Kattegatt-torsken inte visar några tecken på återhämtning. Nu bearbetar danska fiskeriintressen den danska regeringen för att få ett undantag från denna del av räddningsplanen. Det är naturligtvis helt oacceptabelt och Sverige måste se till att Danmarks regering håller sig till den överenskomna räddningsplanen. - Kräva att de danska myndigheterna drar in licensen för svartfiskare. Danmarks fiskeriminister Henrik Høegh har hittills inte öppnat för denna typ sanktion. I Sverige finns redan möjligheten, men den har ännu inte tillämpats. Sverige måste kräva att även danska fiskare riskerar att mista rätten att fiska om de vägrar följa de regler som finns. I det längre perspektivet måste Sverige agera med kraft för att den pågående reformen av EU:s gemensamma fiskeripolitik gör det enklare att ta fast och bestraffa de som tjuvfiskar i marina reservat stängda för fiske. Våra hav behöver fler riktiga marina reservat där miljön är skonad från skadligt överfiske, men då måste myndigheterna få effektiva verktyg som håller kriminella yrkesfiskare borta. Jan Isakson

DJ wanted for party at Disko Bay

Mon, 30 Aug 2010 10:39:54 +0100

Inviterade är den kungliga (oljelojala) danska flottan, polisen, insatsstyrkan, kustbevakningen Cairn Oil och naturligtvis Greenpeace. Alla gäster har ankommit och man får känslan av att gästerna ska lära känna varandra innan dansgolvet för allvar blir pulserande. Om det någonsin blir det.... Lite mystiskt är det att sitta här mitt ute på havet, närmare bestämt 170 sjömil utanför Grönlands västkust, och bara spana på varandra. Faktiskt lite som flirtande på ett disco (passande när man tänker efter). Vi tittar på riggen och riggskeppet. Riggen och riggskeppet tittar på oss. På sidolinjen har vi polis, militär och bogserbåtar som vakar över oss alla. Det är dukat upp till fest. Med svartsjuka och allt. Men vem får vem?

The Smelly Boys Cabin

Thu, 19 Aug 2010 12:38:23 +0100

Vänner, vi har nu varit till sjöss i en vecka. Vågorna har kommit och gått. Ibland stora, ibland mindre. Just nu är det lugnt. Men för ett par dagar sedan var det värre. Utegångsförbjud under natten och rekommendationer att hålla sig väck från däcket även under dagen. Vågorna slog upp över fören och sprayade över fönstren. När man låg i sin koj fick man den där känslan av viktlöshet när skeppet gungade neråt, bara för att kort därefter bli dubbelt så tung som normalt när skeppet igen gungade uppåt. Snacka om berg och dal bana. Hallelujah. Bättre än Disneyland. Stämningen ombord är på topp. Vänliga leende möter en vart du än går. Folk ställer upp för varandra, hjälper till där det behövs, och officerarna är nöjda. Och nu när vi snackar officerare och plikter så blir jag nästan tvungen att berätta om undertecknads jobb i morse. Jag rengjorde toaletterna. Inte särskilt spännande kan tänkas.... men tänk igen. I morse hade jag den utsökta förnöjelse att rengöra officerdasset. Kan inte låta bli att tänka att det nog är det närmaste jag varit på att torka en royal röv. Yahooo! En annan sak jag lagt märke till är att jag befinner mig på ett proffesionellt hippiskepp. Väldigt mycket Greenpeace. Vi arbetar med en iver och en profesionalism bara passionerade människor kan. Det enda som avbryter vår koncentration är när vakthavande officer på bryggan ropar ut i intercom: Valar om styrbord!!! Då blir hela skeppet ett flytande Greenpeace-hippicamp, där alla släpper vad dom har i händerna, rusar ut på däck och står och stönar; OHHH, AHHH, TIHIHIHI!!!! Man blir lite påmind om vem man är, och varför man gör vad man gör. Nu handlar det om olja. Detta flytande klister (sett från ett fågelperspektiv) som omsluter nästan allt i vår vardag. Vi kan inte leva utan det (skit). Ok, det har fört många bra saker med sig. Bara tänk på nästan all plast (som ligger och flyter överallt, och inte bryts ned). Eller det bränsle som driver våra motorer och som gör att vi kan komma framåt och utvecklas i takt med allt annat än själva motorn, som fortfarande bygger på samma principer som för hundra år sedan. Ytterligare något vi kan tacka dom stora oljefirmorna för. Ärade BP chef, jag bugar mig och putsar samtidigt havssköldpaddans tillsmetade sköld med mina tårar, blandat med mer raffinerade smörjningsmedel som du tillhandahållit. Nej, låt oss få en energi(r)evolution. Fram med pengar till forskning om hur vi kan göra solpaneler, effektiva nog att driva min framtida bil, susande förbil Fred Flintas stenålderskärra, driven av stenåldersprinciper. Jag vill ha en ren värld och ett rent samvete. BASTA!!! Angående The Smelly Boys Cabin. En legendarisk hytt på Esperanza. Den jag och tre av mina aktivistkolleger sover i. Vi har fixat den, haha! Hur vi gjorde det tänker jag inte berätta här och nu. Det känns lite fel att sabba en legend. Men jag lovar att berätta hemligheten den dag fossila bränslen blir betraktade som det dom är: bränslen från en fossil tid. Och mer pengar används till forskning om förnybara energikällor än vad som används för rengöring efter BP’s och andra oljesällskaps olyckor. Love love love Victor Läs mer och följ turen på vår engelska sajt

Aye, dessa vågor.

Fri, 13 Aug 2010 12:45:42 +0100

Vi lämnade hamnen i London igår 14:30 lokal tid. Inga problem där. Jag vet inte om det är normalt, men vi blev eskorterade av en större gummibåt. Troligen kustbevakningen/vattenpolisen eller liknande. Humöret på skeppet var högt, och vi var glada för att vara på väg ut till sjöss. Det stora äventyret väntar runt hörnet. Mitt namn är Victor Rask. Svensk aktivist i Greenpeace, bosatt i Danmark. Skeppet jag är ombord på heter Esperanza (spanska för hopp), och är det största av Greenpeace tre havsgående skepp. Ombord befinner sig ca 30 personer från alla delar av världen. Dock med en liten övervikt av sydamerikaner. Det officiella språket ombord är engelska, men spanska hörs lite varstans i krokarna. En fantastisk blandning om du frågar mig. Jag ska vara ombord runt sex veckor. Den längsta tid jag varit på ett skepp fram tills nu. Spännande! Tankarna går mycket kring hur jag ska reagera på vågorna. Blir jag sjösjuk eller inte? Och hur länge ska jag leva i osäkerhet angående detta? Går där ett par dagar och så har man fått sjöben, eller kan sjösjukan komma och gå lite som den vill? Alla relevanta frågor nu när jag sitter här i salongen ombord och gungar på hyfsat stora rullande vågor. Det var supermysigt att vakna till det. Nästan som att ligga i en vagga. Wake-up call är 07:30. Alla, undantaget de som har haft nattvakt, möter upp i mässen (matsalen) och får frukost. Det är viktigt att man följer rutinerna ombord då vi alla lever på ett relativt litet område, och ska bli här ett bra tag. Klockan 08:00 börjar morgonstädningen och alla hjälper till. Toan skall städas. Duschen likaså. Gångarna sopas och moppas. Mässen rengöras, och disken stuvas undan i speciella kabinett så att allt inte faller på golvet när vågorna rullar in. Efter morgonstädningen börjar de dagliga plikterna för besättningen. Vi har svetsare, elektriker, maskinmästare, doktor, navigatör och naturligtvis en kapten med oss. Plus ett antal “deckhands” osv. Och skeppets viktigaste person - kocken. Vilken kille! Efter att ha käkat hans mat ett par dagar är jag övertygad om att jag kommer att gå upp ett par kilo på denna resa. Han är helt enkelt suverän. Blir hungrig bara jag tänker på det. Men åter till vågorna. De gungar och jag gungar med. Än så länge känner jag inte av sjösjukan, men det är bäst att inte bli för styv i korken. Vem vet vad som väntar. Och inte har jag tagit piller. Kanske dumt, men försöker klara mig utan. Några på skeppet dricker ingefärste. Uppenbarligen hjälper det. Men inte för alla. Ett par stycken ligger i kojarna och har det mindre bra (för att säga det milt). Och sjön är inte ens särskilt vild. Det kan bli en hel del värre dit vi ska. Jag håller tummarna och hoppas på det bästa. Som sagt, intill vidare så är det bara mysigt. Och nu är det slut för idag med bloggen. Kan inte sitta här och kuckelura inomhus när solen skiner och luften blåser friskt utanför. Men jag återkommer underde närmaste dagarna med fler rapporter från skeppet, äventyret och så småningom “The mission”. Love love love Victor Victor Rask,