27 april 2009
Knut knot en knut
Jag sitter med snoret i hand och undrar hur jag ska knyta ihop sacken. Allt fran paket till hur man uppfattas av andra borjar med utsidan (tragiskt nog). Och i manga fall slutar det aven dar. Sa ska det bli en vacker rosett med rosa nyanser eller ska jag "knorra" (ursakta mig, men jag kommer inte pa vad det heter nar man fixar presentsnoret med saxen) till snoret sa att allt snurrar runt och runt och runt?
Och behover verkligen den har varlden mer knutar?
20 april 2009
Nisshin Maru's walk of shame
Nisshin Maru bokstavligt talat smog ut fran hamnen forra aret utan den sedvanliga partyparty stamningen som annars rader nar de laddar sina harpuner, och forra veckan smog de tillbaka. Men de leker en lek med tuffa spelregler sa Ga direkt till fangelset utan att passera GA.
Fula fiskar som fuskar ar de allihopa, allihopa, allihopa..
Fula fiskar som fuskar ar de allihopa, allihopa...FAJ me och ICR me, FAJ me och ICR me.
(ska sjungas till melodin fran "Morsgrisar ar vi allihopa")
12 april 2009
En spade i huvudet
Nu kan man tro att jag gatt och gravt ner mig nagonstans, men jag ar kvar i Japan. Det ar bara det att sa fort jag tror manskligheten natt botten kommer nagon med en spade.
-Man tanker satsa pa solenergi. (yey)
-I Afrika. (dubbelyey)
-At Europa. (trippelhakor ner i golvet...WHAT)
Ar det med mening som Europa haller Afrika kvar i utvecklingsbotten?
Ar det sa jobbigt att bli energisparande att man maste roffa at sig allt som finns inom rackhall?
Jag hoppas att de har ett stort 'Tack for Energin' packet med rosett i bakfickan. For det ar ju SUPERBRA att man satsar pa solenergi, men var inte for optimistik. Ljuset i tunneln kan vara ett tag. Ett tag som kraschar nar Afrika inte har nagon energi (eller fisk eller skog) kvar for eget bruk.
Fortsätt läsa... | Permalink | Kommentarer (5)
3 april 2009
Varfor denna tystnad?
En ivrig del av mig vill jobba har a la Hellestyle, men en stor del av samma Helle ar otroligt skakis i detta land av normer. Jag rads infor mojligheten att odelagga allt genom att raka vara mig sjalv. Jag kanner mig som en elefant i en porslinfabrik.
Nu ar det inte sa att jag blir arresterad om jag korsar gatan mot rod gubbe (trots att ingen bil finns i narhetens narhet) men jag vill helst inte sta ut mer an jag oundvikligen gor, och eftersom jag representerar en inte alltfor accepterad organisation borde jag inte bryta spelreglerna. Den grona gubben, varesig det ar Greenpeace eller herr Garman far vackert vanta pa folket.
Centret i Aomori besoks inte allt for ofta, men att ta stegen uppfor trappan till kontoret med panoramafonster ut mot gatan ar som att betrada en scen, vilket ar lite som att trotsa mamma och pappa som tonaring och visa sig pa styva linan, wild and crazy. Men de som kommit och besokt centret har faktiskt visat sig komma tillbaka. Underdunderbart! Barn och ungdomar (och jag sjalv) ritar teckningar som vi ska satta upp under "Green and Peace Talk", andra kommer for att kolla pa bilderna som syns fran gatan, men de flesta som kommer NU ar vanner och bekanta till de forsta som var lite wild and crazy.
Och det ar sa det funkar. Sakta med sakert!
Men ibland tycker jag att det har sakta men sakert ar en dalig undanflykt for att inte gora ett dyft. I alla fall nar det galler beslutsfattarna. Men ocksa mig sjalv.
Det hela med internationella overenskommelser (som ICCPR, FN, EU mm) ar val att man ska dela med sig av det basta fran varje land och att man ska kunna uttala sig i fragor gallande gemensamma intressen och beslut. Jag kan inte forsta den tystnad som jag hor. Vad ar fel undrar jag? Ar Toru och Junichis fall inte storre an att det nar Greenpeace och Amnesty? Nar jag och Frode gick till svenska ambassaden i Tokyo var det forsta gangen de verkade ha hort om detta. Jag menar, atalet bryter mot ett internationellt avtal som bade Japan och andra ratificerat och sa ar det Greenpeace som maste springa runt och PAMINNA lander om rattigheterna. Vad ar meningen med ICCPR om ingen haller koll pa vad som hander i varlden?
JAG VILL SE EN ARTIKEL PA FORSTA SIDAN!!!!!!
Fortsätt läsa... | Permalink | Kommentarer (4)
1 april 2009
Varldens samsta skamt!
Jag vann pa lotto igar och kopte hela den japanska valjaktflottan och skrotade den. Jag kopte alla landers kolkraftverk och byggde lagenheter. Jag kopte rattigheterna till rattvisa och delade ut till manniskor over hela varlden. Jag kopte hela jorden och gav tillbaka den till haven, skogarna, luften och djuren. Jag kopte en pruttkudde och la den pa premiarminister Taro Aso's kabinettstol och fick honom att skammas riktigt ordentligt, han verkar ju inte skammas over att ignorera manskliga rattigheter.
Men jag vann inte pa lotto, det var ett aprilskamt, for alla vet ju att man maste vara over 65 bast for att vinna och att man redan ska aga en formogenhet som man kan stapla pengarna pa. Vem annars har rad att kopa 100 bingolotter varje vecka i 65 ar for att till slut vinna en arsforbrukning av kattmat?
Taro Aso har stillasittande (utan pruttkudde) tigit varre an den tystaste mur om Toru och Junchis arrestering och rattsfall, trots att Amnesty International och svenska amnesty har bett om ett uttalande.
Varfor sager han ingenting? Varken bu eller ba!
Jo, for att inte riskera att fragor med uppenbara svar ska stallas sasom:
- Toru och Junichi namnde nagonting om skattepengar. Vad handlar det om?
- Kan det verkligen vara sa att valjakten ar korrupt?
- Det som de stal...ee..vad var det egentligen?
- Hade Toru och Junichi ingen advokat, men var fangslade i 26 dagar och forhorda? ojda, hur gar det hand i hand med en demokrati och ICCPR som Japan undertecknat?
Just nu handlar rattsprocessen BARA om att Toru och Junichi STAL en lada med valkott, och for det riskerar de upp till 10 ars fangelse (for att inte tala om allt de redan forlorat tack vare mediernas vinklingar). Misshandlare och mordare kommer undan med mindre banning. Men sa fort du sneglar in pa statens bakgata sa ar det aja baja.
Fattar ni..aaaa...jag blir galen...skattefusk, brutal och onodig valjakt och orattvisa blir inte ifragasatt pga en lada valkott!
Men det finns ljus i tunnelbanan. Domaren har bett aklagaren att komma med en forklaring till varfor inte Toru och Junichis handlade (dvs varfor de tog valkottet) borde tas upp i ratten! Den 10.e april ska aklagaren ha kommit pa en skamlig ursakt, och tills dess hoppas jag att han sjalv far perspektiv pa saker och ting och fattar att hela atalet ar ett SKAMT, men att ingen skrattar.
Som sagt i min forsta blogg sa kan jag inte gora mer eller mindre an vad jag kan som person. JAG ar en persons rost, men jag skriver till fler som kan gora sin rost hord. Det kravs liite tid och en namnlista som du kan skriva under, och om du redan gjort det sa be andra som bryr sig att gora det med.
Dagens Trend: (Element Girls) Lar dig periodiska systemet med manga, dar alla 118 grundamnen ar representerade av en moe-figur (en liten sot kvinnlig figur).
Och pa tal om element sa ar det inte langre acceptabelt att kla sig varmt. Slang byxorna och frys ihjal i minikjol och knastrumpor.
Nu ska jag sluta sa att du kan slanga dig over namnlistan och klottra dit ditt namn for att stodja Toru och Junichi och skratta at vad jag hoppas ar arhundradets aprilskamt.
28 mars 2009
Aomori?
Aomori ar en byhala med 315 000 invanare, bergskedjor som standigt tillhandahaller staden dess sno, hagel och kalla vindar och saklart en hamn dar man kan hitta allt fran alger och blackfiskar till valkott som saljs pa svarta marknaden med skattepengar. Och om inte det far miljokampar att gnugga hander sa finns det ett antal karnkraftsreaktorer att ta itu, japp ta itu. Karnkraft ar vad den japanska regeringen vill satsa pa, och de vill satsa pa den i Aomori och andra landsorter dar folk behover jobb och dar staderna garna tar emot vad som ges. Men det finns motstand i olika NGO.s, Stop Rokkasho ar en av nagra och grundaren ar en musiker vid namn Ryuichi Sakamoto. Folk haromkring ar inte jatteglada over karnreaktorerna, de jublar inte over vad staten och tyvarr manga i Sverige och andra lander kallar arbetsmojlighet. Och tro mig kara lasare, jag har hort min beskarda del av - Jaha, men vad ska de annars jobba med?
ELAKA MANNISKOR. De kan jobba med vindkraftverk, de kan jobba med valsafari, de kan jobba med hallbart skogsbruk, de kan jobba med ekologiskt jordbruk (jag skulle kunna halla pa i timmar), men vad jag vill komma fram till ar att jag ar trott pa att se manniskor behova leva i omstandigheter de inte vill leva i bara for att de inte har nagra andra valmojligheter. Och vad varre ar att behova hora andra saga att de ska gilla laget.
Alla som vill byta ut sitt skrivbord och ergonomiska kontorsstol mot en ny och SPANNANDE arbetserfarenhet rack upp en hand! Borde jag forvanta mig rusningstrafik till forsta basta karnkraftverk? Tankte val det!
Jag blir sa matt!
25 mars 2009
Varfor inte trygg OCH fri?
Manniskor kommer till Japan och sager mig att de aldrig kant sig tryggare. De sager mig att de kan ga vart som helst, nar som helst och om de ber om hjalp gor alla sitt basta for att hjalpa till.
Jag ar har nu och jag finner allt det jag hort vara sant. De morkaste granderna ger mig inga rysningar, jag dansar i neonljusen med min ipod och Lena PH. Det jag fruktar mest ar att slakta det japanska spraket tillsammans med min Lonely Planet ordbok. Jag har bladdrat sonder mina fingrar utan att vaga mig pa mer an att stamma fram "Wataschi wa bejitarian des" - "Jag ar vegetarian", vilket med stor chans latit som "Jag ar vegetariansk".
Men jag tanker ifragasatta den overdrivna trygghetsfaktorn. For nar tva japanska medborgare finner sig bakom las och bom, fastspanda i en stol och varje dag i 26 dagar forhorda utan advokater sa undrar jag vad trygghet verkligen ar.
Om trygghet ar att stoppa allmanheten fran att soka sanningen, om trygghet ar att inte vaga vittna vid en domstol for att man frukar for sitt liv, om trygghet ar att gora mig nervos for att anvanda min Greenpeace t-shirt och pa sa vis begransa inte bara rena klader men ocksa friheten, sa spenderar jag hellre min tid i Japan som frihetskampe an trygg turist.
Jag ar i Japan for att tva mycket modiga personer har blivit orattvist behandlade och jag vill ge dem mitt stod, for om det var jag som satt i husarrest eller fangelse sa hoppas jag att andra skulle stodja mig och man ska behandla manniskor sasom man sjalv vill bli behandlad.
Junichi Sato och Toru Suzuki ar deras namn. De ar bada japanska medborgare. De jobbar for Greenpeace i Japan och med det sagt kan ni nog rakna ut vad det hela ror sig om.
Valjakt i all dess oara.
