16 juli 2009
Billig kärnkraft, någon?
”De goda nyheterna är att vi fick reda på de höga kostnaderna innan vi började bygga [kraftord]”. Med dessa ord kommenterade den kanadensiska delstaten Ontarios premiärminister Dalton McGuinty beslutet att sätta stopp för budprocessen för två nya kärnkraftverk.
Två alternativ fanns på bordet: det ena från franska storkoncernen Areva, som även bygger det finska mardrömsprojektet i Olkilouto. Deras reaktorbygge skulle kosta kring hutlösa 7,3 miljarder Euro per reaktor, jämfört med de dryga 3 miljarder som kontraktet i Finland uppges vara värt.
Men Areva ville inte ge några garantier att de skulle ta smällen om kostnaderna för bygget skulle skena, en läxa de lärt sig efter de skenande kostnadsökningarna i Finland. Där kommer den rusande prisökningen för kärnkraftsbygget att hamna i rätten förr eller senare.
För att bygga en reaktor i Kanada, som inkluderade en prisgaranti, ville det kanadensiska atomföretaget Atomic Energy of Canada ha drygt 8 miljarder Euro – per styck! Samtidigt är den kanadensiska reaktortypen mindre än det franska. Billig kärnkraft? Skulle inte tro det….
/Martina
Kommentarer
*Myser* Skönt att även beslutsfattare börjar öppna ögonen.
Tack för ett bra inlägg!
Av: Mikael Hildingsson at juli 17, 2009 11:30 FM
*fniss*
Min kommentar var visst lite för pinsam för Martina att vilja lägga upp. Men MH's medhårs strykning fick stå kvar. :D
Inte mig emot... jag bara lägger ytterligare ett bevis till samlingen som visar att kärnkraftsmotståndarna inte klarar av att debattera saken utan att antingen tystna av kritiken eller att tysta den. Martina är den första kvinna som gör det... hittils har det bara varit gubber i övre medelåldern som gjort det.
Keep it up! Ni gräver bara bort mer och mer av er trovärdighet. :D
Av: Michael Karnerfors at juli 17, 2009 1:58 EM
Aha... länkarna! Ok Martina, fel av mig. Artikeln är i modererings-kön för att jag hade 2 stycken länkar i den, inte för att du inte ville släppa fram den. Mea Culpa, jag hade fel, jag ber om ursäkt. :)
Men här kommer det jag vill ha sagt, utan länkar:
Pris-argumentet är ett av kärnkraftsmotståndarnas mest motsägelsefulla argument, näst efter argumentet om uran's ändlighet. Det känns så krystat, därför att egentligen borde detta vara vara en slam dunk för dem... om de bara tillät kärnkraft.
Tänk själva... *om* argumentet hade haft någon slags giltighet, det enda motståndarna hade behövt göra då är att säga "Ok, vi tillåter kärnkraft", och sedan vänta på att industrin ratar den. Högre investeringskostnad = mindre marginaler = mindre vinst. Om kärnkraft är det minst ekonomiska, då ratas den av industrin. Case closed.
Men så är ju inte fallet. Detta handlar inte om att, uhm, rädda industrin från att göra dåliga investeringsbeslut? Inget annat skäl finns ju för argumentet egentligen eftersom industrin själv står för investeringarna. Ekonomin i kärnkraft är god och det vet Martina och alla andra kärnkraftsmotståndare om... betydligt bättr eän ekonomin för vind- och solkraft, som fortfarande måste subventioneras kraftigt. Prisargumentet är bara ytterligare ett påhittat argument som motståndarna slänger ur sig för att smutskasta kärnkraft.
Olkiluoto 3 är inget bevis för att kärnkraft är dyrt. Inte heller Ontarios beslut att vänta med upphandlingen. I världen pågår sedan nyår byggen av 44 reaktorer. De allra flesta av dem i tid, och på budget. Att Olkiluoto som projekt är ett enda stort muck-up är det ingen som förnekar. Men att detta skulle vara typiskt för kärnkraft, det är ren bluff från motståndarnas sida. Olkiluoto 3 är ett pilotprojekt; första bygget av Arevas nya EPR design. Detta dessutom då vi haft ett längre byggstopp i Europa vilket gör att den praktiskta erfarenheten av att bygga reaktorer har sjunkit och måste byggas upp på nytt. När detta har gjorts, och 2-5 ytterligare EPR har byggts, först då kan vi börja säga om projektstrulet vid Olkiluoto 3 är typiskt för designen eller inte.
Ändå hålla motståndarna fast vid just det här projektet som en snuttefilt och försöker framhäva det så ofta de bara kan. Cherry picking kallas taktiken... eller att plocka russinen ur kakan på svenska. Motståndarna klänger sig fast vid ett enstaka exempel och försöker få detta till att vara typiskt för hela fenomenet som diskuteras. Lyfter man blicken och ser på hela perspektivet så ser det annorlunda ut.
Så nej, prisexemplet här är inte ett argument. Snarare påvisar det att inte ens motståndarna tror på de argument de lägger fram. De vet att vindkraft, solkraft med mera inte har en chans i jämförelse... inte utan miljardeblopp i bidrag... detta medan exempelvis svensk kärnkraft *betalar* miljarbelopp til staten varje år i effektskatt, samt finansierar avfallshanteringen helt själv, och ändå går runt.
För den som vill läsa mer om varför argumentet inte håller, Googla på "Strålande affärer" och läs artikeln i Affärsvärlden.
Av: Michael Karnerfors at juli 17, 2009 2:21 EM
Och staten har inte betalat något till kärnkraften menar du? Forskning, utbildning samt uppbyggnad? Vilket försäkringsbolag täcker riskerna?
"Enligt internationella konventioner krävs att kraftföretagen tecknar ansvarsförsäkring upp till ett visst belopp, som ska täcka kostnader för en olyckas verkningar i omgivningen. I Sverige är beloppet för närvarande cirka 4 miljarder kronor. Staten tar en del av försäkringsansvaret därför att det är politiska beslut som ligger bakom införandet av kärnkraften i Sverige - på samma sätt som i andra länder."
Kan inte staten betala premien för mitt hus också? Trodde du var liberal Michael "Kärnkraft-Forsmark".
Av: Mikael Hildingsson at juli 20, 2009 1:03 EM
Micke, vi gick igenom allt det här på vår blogg. Förr-förra veckan. Missade du det?
Ja just ja... du var upptagen med att odla ditt akademikerförakt just då, så det blev nog inte mycket läst av det vi faktiskt skrev.
Då tar vi det igen: kärnkraften betalar 4.5 miljarder SEK i extra skatt till staten, varje år. Detta är den så kallade effektskatten, som då ligger utanpå den ordinarie skatten för försäjning av energi. Jag skulle vilja påstå att "försäkringspremien" är betald, med råge.
Googla på "försäkringsfrågan site:gronarealisten.blogg.se" för en utförlig artikel av Johan Simu. Där har du (igen) en länk till en mycket bra artikel i frågan av paret Radetzki (läs den den här gången) angående varför det inte bara är acceptabelt utan helt naturligt för en nationalstat att syssla med toppriskreducering: det är en av nationalstatens huvuduppgifter och ett grundläggande skäl till att den existerar.
Av: Michael Karnerfors at juli 21, 2009 12:50 EM
Fel, 4.2 miljader SEK, inte 4.5, i effektskatt.
Av: Michael Karnerfors at juli 21, 2009 12:59 EM