Då Anders nu kommit ut som en sådan som kladdar ner sina böcker med understrykningar och anteckningar kan ju jag passa på att erkänna att jag under min universitetstid alltid var lite avundsjuk på sådana personer. Jag tänkte att alla marginalanteckningar måste innebära att de kom på sjukt bra idéer och kopplingar undertiden de läste. Jag kan ju också komma ut med att jag många gånger själv försökt att bli en understrykare men det alltid slutade med att hela texterna fylldes med bläck och alla smarta tankar ändå väntade på sig tills jag hunnit smälta innehållet. När någon tillslut avslöjade att allt understrykande egentligen endast hade med ett kasst minne att göra fick jag äntligen ro och gav upp mina försöka att läsa aktivt med pennan i hand.

Eftersom det gått mer än ett år sedan jag läste Heat (se bilden) och eftersom mitt minne antagligen bäst kan beskrivas som selektivt borde en bra metod att recensera boken nu vara att helt enkelt ta upp det som råkat fastna.

Jag gillade skarpt Monbiots sätt att gå igenom sektor för sektor och beskriva klimatutmaningarna som fanns där och sedan skissa på tänkbara lösningar. Jag gillade också skarpt att han alltid gör det med massa siffror – jag vet inte varför men jag går igång på sådant.

Eller så är detta bara objektivt. Det är helt enkelt sjukt kul att veta att en resa från Manchester till London i ett flygplan som är 70% fullsatt släpper ut 63,9Kg Co2 per personkilometer och att samma resa i buss endast bidrar med 4,3kg Co2 för att värma upp vårt klot.

Ännu roligare är det enligt mig när Monbiot kommer in på detaljerna. Och bäst blir det nog när han kommer in på varuhus och snabbköp. Tex, de där hårtorkarna som sitter i entrén till snabbköpet (som jag hoppas alla avskaffat snart eftersom de är helt idiotiska) har en effekt på 50kW (67 hästkrafter! – en standard Ford Escort har 59).

Dessutom avslöjar Monbiot det enorma energislöseriet som pågår i fiskdisken, tydligen säljer inte fisk som inte glittrar och då den oftast är ett par dagar gammal när den ligger där i disken gäller det att lysa upp den ordentligt. För detta använder man speciallampor som i vanliga fall används för att nattetid lysa upp slott. Slottsbelysning sitter alltså där och blåser på fisken med upp till 2000 lux (som referens är 80 lux är någon sorts standard för hur ljust det är på en vanlig toalett). Som lök på laxen i detta fall faller hela detta glada energislöseri över en isbädd som därmed smälter och hela tiden behöver ersättas.

Alltså, gillar du siffror, detaljer och känner att en relativt strukturerad sektorsvis genomgång av energislöseriet i vårt samhälle är nåt för dig – läs Heat, du kommer plocka upp ett och annat. Om du dessutom råkar sitta där och är en entreprenör med tanken att det här med klimat kanske ändå kommer bli lite aktuellt i framtiden finns det ett par affärsidéer i boken som det bara är att kopiera.

På skalan mellan business-as-usual (1) och klimatchock (6) blir mitt betyg på boken i linje med det Anders satte – det blir en 4, men med ett litet + efteråt.
/Ludvig