Ostersjon2006 tag:weblog.greenpeace.org,2007:/ostersjon//127 2006-10-05T15:15:58Z Movable Type 3.33 Hejdå havet tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5206 2006-10-05T15:01:38Z 2006-10-05T15:15:58Z Frode sa att skeppet definitivt har goda vibbar. Allt har gått vår väg. Och även om det har varit jobbigt ibland, känner jag mig onekligen som en i familjen, lika hemma som maskinisten som varit här i tio år. Och jag har förundrats over hur mäktiga, för att använda ett mäktigt ord, vi är tillsammans. Så mycket vunnet för att vi alla vill och strävar åt samma håll. Varenda en av oss. Irene www.greenpeace.se av Karin
The Arctic Sunrise gang
Besättningen på Arctic Sunrise
och EU:s miljökommissionär Stavros Dimas
© Christian Åslund
ombord på Arctic SunriseÖstersjön var lika vackert silverfärgad idag som när vi lämnade Malmö för drygt en månad sedan. Vi kommer precis från Kaliningrad i Ryssland, där vi inte ens behövde lämna skeppet for att nå målet med att åka dit. Tre dagar i hamn och de ryska myndigheterna bestämde sig för att arrestera den illegala fiskeflottan med de fem trålarna. De får varken vatten, hjälp med underhåll eller tillåtelse att lämna hamn. Tveklöst har vara framgångar i Estland bidragit till den snabba hanteringen av detta i Kaliningrad. ]]> Två utomordentligt lyckade insatser och trettio vackra dagar senare ar vi på väg till Köpenhamn och där ska jag gå av. På måndag ska jag till jobbet i Stockholm och inom några dagar kommer havet kännas långt borta. När gunget i benen avtagit och livet hemma blir vardag igen kommer jag le åt människorna i mitt minne, precis som jag gjorde från första början.

Frode sa att skeppet definitivt har goda vibbar. Allt har gått vår väg. Och även om det har varit jobbigt ibland, känner jag mig onekligen som en i familjen, lika hemma som maskinisten som varit här i tio år. Och jag har förundrats over hur mäktiga, för att använda ett mäktigt ord, vi är tillsammans. Så mycket vunnet för att vi alla vill och strävar åt samma håll. Varenda en av oss.

Det enda som verkligen saknas på skeppet, är en kanot. Sunrise kommer till Stockholm nästa helg, så om ni har någon gammal kanadensare till övers kan ni väl säga till. De skulle bli så glada.

På återseende.

- Karin

]]> Aktion mot giftskeppet Probo Koala tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5181 2006-10-02T14:32:13Z 2006-10-02T15:14:04Z De senaste dagarnas kaos har nu lagt sig. Tröttheten har varit bedövande. Först konstant anspänning i tre dagar, sedan ingenting. Efter ministrarnas besök var det över och aktionen tog slut med den sista journalisten som lämnade skeppet. Jag tror inte att någon ombord varit med om en liknande succé. Antagligen kommer vi inte att uppleva det igen. Irene www.greenpeace.se av Karin ombord på Arctic Sunrise

Karin hänger i förtöjningen på Probo Koala.
© Greenpeace/Christian Åslund.
De senaste dagarnas kaos har nu lagt sig. Tröttheten har varit bedövande. Först konstant anspänning i tre dagar, sedan ingenting. Efter ministrarnas besök var det över och aktionen tog slut med den sista journalisten som lämnade skeppet. Jag tror inte att någon ombord varit med om en liknande succé. Antagligen kommer vi inte att uppleva det igen. ]]> Aktionens första dag fick vi hård negativ kritik i estnisk media och kustbevakningen såg oss som ett gäng hippies som ställde till oreda. Den andra dagen ändrades allt. De första två blev tagna av polisen på morgonen och hölls i en byggnad i hamnen. Kustbevakningen var ombord for att prata med kaptenen. Jag och Tannie stod på standby.

Spänningen i luften var påtaglig. Sjöräddningens rib och kusbevakningens båt som cirkulerade skeppet visste inte vad de skulle forvänta sig, men att något skulle ske var oundvikligt. Deras uppmärksamhet var riktad mot samtalet med kaptenen och under detta bestämde vi oss för att ta chansen. På två minuter var den lilla gummibåten Novi i vattnet och Tannie och jag öppnade luckorna i skeppets akter samtidigt som hon svängde runt hörnet för att plocka upp oss. Vi hoppade i, ignorerade stegen som fanns där for att underlätta. Lämnade skeppet som snabbt försvann bakom oss.

Fem sekunder senare var Tannie på väg upp för pirens stege och jag efter henne. Vi sprang den korta sträckan over bron till Probo Koalas för där hon låg förtöjd med fyra rep vid kajen. Ingen var där. Jag tog min kuhale och fäste den runt ett av dem och sedan lade jag mig på rygg och började klättra upp för repet. Det var väldigt tungt. Min väska, som innehöll vatten, ett rep och lite extra kläder tyngde ned mig. Jag fick väldigt snabbt mjölksyra, men lyckades ändå ta mig tillrackligt långt ut på repet för att ingen skulle kunna nå mig från kajen. Jag bestämde mig för att vila och sedan klättra vidare. Försökte se hur det gick för Tannie och i ögonvrån såg jag då besättningen som iakttog oss från Sunrise som låg och blockerade Probo Koala en liten bit utanför hamnområdet.

Väldigt snart var kajen full av människor. Poliser och väktare. Och sjöräddningen och kustbevakningen var under oss med sina båtar. Vi hängde två meter ovanför vattnet och de kunde inte nå oss, men plötsligt sjönk vi snabbt. Koalas besättning hade sänkt ned linorna vi hängde på och Tannie var redan i vattnet. Jag förberedde mig på att bli genomblöt av smutsigt hamnvatten, men det hände inte. Min kuhale greppade om repet och jag var för nära kajkanten för att nå vattenytan. Jag höll upp min banderoll mot Koalas besättning som leende tittade ned på mig. Jag log tillbaka.

Det tog en halvtimme innan Tannie och jag satt i kustbevakningens båt på väg mot land. En kort insats, men med facit i hand tror jag att den var nödvändig for att situationen skulle vändas till vår fördel. Det var urladdningen alla väntat på. Och ännu viktigare, polisen, människorna som jobbade i hamnen och media fick ett ansikte på oss. Vi fick förklara oss, varför vi var där och varför vi tyckte att det var värt allt. De fick möta oss och se att vi är både mänskliga, eftertänksamma och vänliga. Efter ett långt samtal med en polisman och översättare fick Tannie och jag åka tillbaka till skeppet utan böter eller påföljder, men med en vädjan om att inte göra om det. Vi lovade ingenting, men bemötte dem med respekt och förståelse for att de måste göra sitt jobb.

EU Environment Commissioner Stavros Dimas
Stavros Dimas kliver ombord på Arctic Sunrise
© Greenpeace/Christian Åslund.
Efter detta behandlades vi som kungar, utan att överdriva för mycket. Sunrise fick obehindrat fortsätta sin blockad av Probo Koala. Kustbevakningen som besökte oss då och då log mot oss och vinkade från sin båt. Allt arbete som kontoren i Amsterdam och Frankrike och vårt team i land lagt ned dag och natt under dessa dagar lönade sig med råge. Utredningen vi krävt sattes igång ombord på Koala och den tredje dagen besöktes Sunrise av EU:s miljökommissionär. Vid det laget hade vi fått en plats vid kajen och kunde spana mot Koala på andra sidan hamnen där hon låg med hela sidan täckt av texten "EU TOXIC CRIME SCENE". Ministern Stavros Dimas tackade uttryckligen Greenpeace för vårt arbete.

När alla besökare lämnat Sunrise och det lugnat ned sig informerade polisen oss om att tester de genomfört på Koalas besättning visade att de hade 60 % mer gifter än normalt i sitt blod. Det råder ingen tvekan om att det vi gjorde i Paldiski var värt allt.

- Karin

]]> Aktion pågår tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5130 2006-09-26T13:23:51Z 2006-09-26T16:25:45Z Aktivister blockerar hamnen i Paldiski© Greenpeace/Christian ÅslundVårt fartyg Arctic Sunrise med besättning hindrar för närvarande giftskeppet Probo Koala från att lämna hamnen i den estniska staden Paldiski och har stämplat skeppet som en "EU Toxic Crime Scene". För en dryg... Irene www.greenpeace.se probokoalas.jpg
Aktivister blockerar hamnen i Paldiski
© Greenpeace/Christian ÅslundVårt fartyg Arctic Sunrise med besättning hindrar för närvarande giftskeppet Probo Koala från att lämna hamnen i den estniska staden Paldiski och har stämplat skeppet som en "EU Toxic Crime Scene". För en dryg månad sedan dumpade Probo Koala miljögifter i Abidjan i Elfenbenskusten. Sju människor dog och 44 000 sökte sjukvård. Vi kräver att skeppet hålls kvar av estninska myndigheter och att skeppet, dess ägare och de som chartrar skeppet ställs till svars.

DU FINNER DE SENASTE UPPDATERINGARNA PÅ VÅR ORDINARIE SAJT

- Iréne (som stannat kvar på land)

]]> Under tiden på ICA i Stockholm... tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5098 2006-09-22T14:30:32Z 2006-09-22T15:01:45Z För att visa konsumenterna vilken fisk som kommer från hotade bestånd, svårt ansatta av svartfiske, märker vi idag ut de produkterna i ICA:s stockholmsbutiker. ICA fortsätter som enda stora svenska matvarukedja att sälja frysta och färska torskprodukter från Östersjön. Irene www.greenpeace.se Märkning på ICA
Vi märker torsk på ICA
© Greenpeace/Elmerstad.För att visa konsumenterna vilken fisk som kommer från hotade bestånd, svårt ansatta av svartfiske, märker vi idag ut de produkterna i ICA:s stockholmsbutiker. ICA fortsätter som enda stora svenska matvarukedja att sälja frysta och färska torskprodukter från Östersjön.]]> Även COOP fortsätter att sälja färsk torsk från Östersjön. En paradox eftersom COOP slutade sälja fryst torsk från Östersjön redan 2002 som en följd av det omfattande svartfisket.

Vi har under den senaste tiden undersökt förekomsten av östersjötorsk som kan vara tjuvfiskad i livsmedelsbutiker runtom i landet

Minst var tredje torsk som fångas i Östersjön fångas svart. De slappa kontrollsystemen gör det därför omöjligt att garantera att Östersjötorsken i produkterna inte kommer från svartfiske i någon form. Även om ICA och COOP vidtagit vissa åtgärder för att undvika svartfiskad torsk kvarstår ett viktigt faktum: 83 procent av den torsk som fångas av svenska fiskare kommer från det hotade östra torskbeståndet i Östersjön.



ICA-reklam


I ett brev den 8e september uppmanade vi varuhuskedjor att sluta sälja östersjötorsk. Axfood (Hemköp/Willys), Lidl, Netto Sverige och Bergendahlsgruppen (City Gross, AG:s, Eko) deklarerade alla i förra veckan att de nu slutar handla med östersjötorsk.


       

"Vi hittade färsk torsk i COOP:s butiker  både i Malmö och Lund, ett enormt svek mot COOP:s många miljömedvetna kunder", säger Frode Pleym, havstalesperson på Greenpeace.

I svaret på Greenpeace öppna brev hävdar ICA att de bara säljer en fryst produkt innehållande Östersjötorsk, Västkustfilé. När Greenpeace kontrollerade sortimentet visade det sig inte stämma. På ICA Maxi på Mölndalsvägen i Göteborg hittades fryst Skärhamnstorsk, enligt förpackningen fiskad i Östersjön.

När politikerna misslyckats kan stora aktörer som ICA vara de som avgör framtiden för torsken i Östersjön. Internationella havsforskningsrådet, ICES, EU:s officiella rådgivningsorgan i fiskefrågor vill att fisket på detta bestånd upphör helt - något som EU:s medlemsstater hittills ignorerat.

Frode Pleym talar med Ica angående den östersjötorsk som säljs i deras diskar, som kan vara från de tjuvfiskade partierna.

Lyssna

- Iréne (som stannat kvar på land)

]]> Jag vill se ett slut på denna idioti tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5097 2006-09-22T10:23:06Z 2006-09-22T10:27:54Z ...förutom att vi har alldeles för höga kvoter för torsken i Östersjön, så har vi ett svartfiske som utgör minst 45% av kvoterna, och utöver det så slängs helt enorma mängder ung torsk tillbaka i havet död för att den är för liten, eller så slängs den tillbaka eftersom den inte får tas i land som bifångst! Och då talar vi om en fiskart som hotas av kollaps och som har en nyckelroll för hela Östersjön. Det är bara så dumt! Irene www.greenpeace.se kasia and sebastian
Kasia och Sebastian pratar med ägaren till nätet
© Greenpeace/Christian Åslund.Idag har vi varit i Polen igen. Vi ombord bestämde oss för att det bästa vi kunde göra med det nät vi konfiskerat från den illegala fiskaren i torsdags förra veckan, var att anmäla brottet till myndigheterna i Polen och lämna tillbaka nätet till fiskaren. Sagt och gjort - imorse tuffade en rad människor iväg i våra gummibåtar, en fylld med människor och den andra full med fiskenät och torsk. ]]> Fiskarna i hamnen Kolobrzeg var inte så glada över den aktion vi gjort när vi konfiskerade deras nät. Men vi är inte så glada över att de fiskar illegalt. Men fiskaren fick sitt nät tillbaka, och vi gjorde en anmälan till fiskeriinspektören på plats.

Något som kom fram idag när vi var i Kolobrzeg var också att inspektören inte kunde ta emot den fisk vi hade med oss som dokumentation på innehållet i nätet, eftersom den var alldeles för lite för att man ska få ta den i land! Min ungefärliga uppskattning är att en tredjedel av den torsk vi hittade i nätet var för liten för att få landas. Om fiskaren hade tagit upp den så hade han alltså på en gång slängt tillbaka den i havet. Så förutom att vi har alldeles för höga kvoter för torsken i Östersjön, så har vi ett svartfiske som utgör minst 45% av kvoterna, och utöver det så slängs helt enorma mängder ung torsk tillbaka i havet död för att den är för liten, eller så slängs den tillbaka eftersom den inte får tas i land som bifångst! Och då talar vi om en fiskart som hotas av kollaps och som har en nyckelroll för hela Östersjön. Det är bara så dumt!

Jag vill se ett slut på denna idioti, ett idiotiskt system som alla inblandade aktörer erkänner är fel - när ska vi då få se en förändring?

- Ida

]]> Janne tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5082 2006-09-20T14:44:24Z 2006-09-25T10:23:37Z Janne Irene www.greenpeace.se janne500.jpg

Ditt namn:
Jan Isakson

Ålder:
37 år

Vad gör du då du inte är på sjön?
Arbetar just nu väldigt mycket som pressekreterare på Greenpeace kontor i Stockholm. När jag inte gör det kör jag barnvagn och byter blöjor. Och när jag inte gör det försöker jag resa runt i världen, lära känna folk och kulturer, dyker, åker skidor eller långfärdsskridskor, är i skärgården, festar med mina vänner eller slappar med en bok eller en film.

Varför är du på Arctic Sunrise i Östersjön?
Jag ser till att Greenpeace kontor runt Östersjön och i resten av världen får veta vad vi planerar att göra för saker som kan vara intressanta för media. Skriver pressmeddelanden, översätter pressmeddelanden, hjälper journalister att hitta rätt personer att intervjua, försöker se till att de journalister vi har ombord får det de behöver, hjälper våra kampanjarbetare med korrektur på brev och annat skrivet material, med mera.

Vad gör dig till en irriterande hyttkompis?
Jag går alltid och lägger mig sent. Och morgonhumöret är väl sådär, om jag ska vara ärlig.

Vad gör dig till en bra hyttkompis?
Hyttkompis och hyttkompis, min och Tuomas hytt räcker inte till något direkt socialt umgänge - förutom sängarna har vi en och en halv kvadratmeter - men jag försöker vara tyst och försiktig när jag kliver upp eller går och lägger mig. Tuomas går vaktskift på nätterna, så oftast smyger vi förbi varandra när den andre ligger och sover.

Ditt bästa roligaste minne av Östersjön?
Jag har så oerhört många bra minnen förknippade med Östersjön. Mina föräldrar har hyrt stuga på Åland varje år sedan jag var runt tio år gammal, och minnena därifrån är fantastiska. Klart vatten, friska tångruskor och sportfisketurer tillsammans med lillebror i ekan med utombordsmotor - alltid tidigt, tidigt på morgonen. Glädjen över att få upp en riktigt stor gädda, eller en fet och vilt kämpande aborre.

Värmen från berghällar som slipats av inlandsisen. Det otroliga i att kunna välja bland säkert 100 små öar och alla är lediga, att kunna ligga på en kobbe och inte se en enda fritidsbåt på en hel dag - bara ett par fiskesnipor som går förbi långt bort.

Att segla över Ålands hav, tio sekundmeters halvvind, klarblå himmel och på kvällen ankra vid en spegelblank Svartlöga fjärd och laga kvällsmat på grillen.

Att meta med kusinen vid båtbryggan i Österskär som barn. Att paddla havskajak i Stockholms skärgård första helgen i maj. Eller åka långfärdsskridskor. Listan kan bli hur lång bort som helst. Jag har vuxit upp med och vid Östersjön och jag älskar det här havet. Därför gör det ont i mig när jag ser hur det fördärvas på olika sätt.

Vad är det bästa med att vara där du är just nu?
Att vårt arbete faktiskt redan har gett konkreta resultat och alla fantastiska människor ombord.

Vad är det sämsta med att vara där du är just nu?
Ibland är det tungt att vara så långt borta från min son Noah, 18 månader. Speciellt när jag får höra att han har frågat efter mig där hemma.

Har du seglat på Greenpeacefartyg förr?
Njet, det här är jungfruresan.

]]> Trasiga båtar, språksvårigheter och dimma tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5079 2006-09-20T13:52:55Z 2006-09-21T09:13:14Z Vi närmade oss farleden. Jag svepte med blicken mot norr genom dimman for att kunna upptäcka skuggor som närmade sig. Jag spetsade öronen och lyssnade efter varningssignaler från fartyg omkring oss. Jag hörde ingenting utom vår egen motor. Irene www.greenpeace.se

Sebastian
Sebastian.
© Greenpeace/Christian Åslund.En av våra RIB-båtar har spruckit i gummit och behöver lagas. Men kaptenen gjorde bedömningen att den är så sliten att vi behöver en ersättare. Därför åkte jag i söndags med färjan från Gdynia till Karskrona for att möta upp Sebastian som hämtat en båt i Stockholm. På färjan hade jag en märklig och rolig konversation med en polsk kille som ville prata. Han kunde inte ett ord engelska och det enda jag kan säja på polska är "tak" som betyder ja.

]]> Jag tog fram min anteckningsbok och sedan satt vi i två timmar och tecknade det vi ville säga. Han berättade att han jobbar med att renovera bilar i Sverige. Han är där i tre månader, hemma i Polen i två veckor, i Sverige tre månader och så vidare. På de tre månaderna tjänar han 6000 kr. På de tre månaderna i Polen hade han tjänat 4000 kr.

Det var märkligt att bli lämnad på kajen i Gdynia och se Sunrise försvinna till havs. Sorgligt. Men i taxin på väg till färjan log jag ändå av glädje över att vara ensam i ett land där ingen förstår vad jag säger. Resandets tjusning. Jag passerade resten av Gdynias hamn. Höga pelare av containrar i olika färger överallt. Stora, stora lastfartyg som lossar och lastar med hjälp av enorma kranar. Och allting täckt av ett ljust dis som gör att man bara anar konturerna två kilometer bort.

Efter tolv timmars resande var jag framme i Ystad där Sebastian väntade med båten. Vi lämnade Sverige for att styra mot Bornholm där Sunrise låg för ankar. Det tog inte mer än en kvart innan tjock dimma hade lagt sig över vattnet. Vid det laget följde vi fortfarande Skånes kust, men vi skulle mycket snart vara ute i farleden där lastfartyg och färjor går. Vi var tvungna att korsa den. Sikten blev sämre och det började regna. Utan något att styra efter hade vi bara var GPS att lite på. Sebastian frågade om jag hade extra batterier. Det hade jag inte. Jag undrade om det skulle bli storm och tänkte på de två männen i boken jag läser. Ensamma i de peruanska bergen när en av dem bryter benet. Men om det hade varit storm på vag hade Sunrise varnat oss. Vi närmade oss farleden. Jag svepte med blicken mot norr genom dimman for att kunna upptäcka skuggor som närmade sig. Jag spetsade öronen och lyssnade efter varningssignaler från fartyg omkring oss. Jag hörde ingenting utom vår egen motor.

Så ljusnade det och solen pressade sig igenom dimman bakom oss. Vattnen såg ut som kvicksilver i det dämpade ljuset. Det var fortfarande mycket disigt och grått framfor oss. Vi stannade till för att ta en titt på sjökortet och stämma av vår position på GPS:en. Vi hade passerat första delen av farleden. Nu kommer skeppen från söder istället. Då hörde jag en signal. Ganska långt bort. Sebastian styrde oss framåt och jag började ana ett fartyg snett framfor oss. Jag pekar med hela handen och Sebastian har sett det. Då lättar dimman och havet ligger öppet runtomkring oss. Jag kör sista biten till Bornholm medan Sebastian anropar Sunrise for att få veta var hon ligger. På vägen ser vi en trålare.

Det känns som att komma hem när vi närmar oss. Besättningen tar emot oss och middagen ar färdig.

- Karin

]]> Gdynia, Polen tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5078 2006-09-19T13:15:36Z 2006-09-21T09:13:30Z örberedelserna för att lägga till påbörjas. Alla rep plockas fram och fasts, fendrarna knyts till sidan och bryggan anropar hamnen för att meddela att vi närmar oss. Thom tar över rodret eftersom han är särskilt bra på att styra skeppet i hamn. Irene www.greenpeace.se

Where's the wookie?.
Några av våra supporters i Polen: Star Wars-sällskapet!
© Greenpeace/Christian Åslund.Vi har lämnat Polen och Gdynia där vi var i helgen för att vara med när de startade upp sin havskampanj. Vi hade öppet skepp lördag och söndag. Det var ingen hejd på hur många som ville komma ombord. Greenpeace är inte sarskilt välkänt i Polen, men skeppet fångade uppenbarligen människornas nyfikenhet och kommer förhoppningsvis göra det lättare för kontoret att arbeta. Jag känner med värvarna som har ett hårt jobb framför sig med att försöka samla givare.

]]> Det var första gången jag var i Polen. När vi närmade oss hamnen på fredagen kände jag mig väldigt förväntansfull och ivrig att komma iland. Jag har hört mycket gott om Polen, men den gamla bilden av ett korrumperat, smutsigt och fattigt land fanns kvar i mina tankar. Jag var nyfiken på att se landet med egna ögon.

En svagt grå strimma längs med horisonten utgör konturerna av land. Jag vet att det tar åtminstone en halvtimme till innan jag kan urskilja några former, men står andå kvar i fören för att se det växa fram. Förberedelserna för att lägga till påbörjas. Alla rep plockas fram och fasts, fendrarna knyts till sidan och bryggan anropar hamnen för att meddela att vi närmar oss. Thom tar över rodret eftersom han är särskilt bra på att styra skeppet i hamn. Jag börjar urskilja kranar och silos. De exploaterar kusten så långt åt väster jag kan se. Det är både skräckinjagande och vackert. En lång mur hindrar vågorna från att komma in i hamnen och det är mot den vi styr. Jag hämtar min filmkamera for att få med några springande journalister på kajen. De ser roliga ut där de skyndar med sin otympliga utrustning för att hitta bästa platsen för en bild av oss när vi långsamt och försiktigt tar oss in mot kajen.

- Karin

]]> Vi beslagtar illegalt nät tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5064 2006-09-18T12:39:10Z 2006-09-20T14:03:51Z I torsdags hittade vi ett illegalt nät. Det var ett bottensatt garn som tillhör en polsk fiskare från hamnen Kolobrzeg i västra Polen. Han hade helt fräckt lagt ut det i det område öster om Bornholm som var stängt för allt torskfiske fram till 15 september. Ett av näten var 2 kilometer långt. Vi drog upp det för hand och nästan hela besättningen stod och drog och svettades i två timmar.
Nätet dras upp.
© Greenpeace/Christian Åslund.I torsdags hittade vi ett illegalt nät. Det var ett bottensatt garn som tillhör en polsk fiskare från hamnen Kolobrzeg i västra Polen. Han hade helt fräckt lagt ut det i det område öster om Bornholm som var stängt för allt torskfiske fram till 15 september. Ett av näten var 2 kilometer långt. Vi drog upp det för hand och nästan hela besättningen stod och drog och svettades i två timmar. ]]>
I nätet hittade vi något som verkar 40 kg torsk, och all fisk var liten. Den minsta torsken var bara 20 cm lång, en riktig bebis. Hur ska torksbeståndet någonsin kunna återhämta sig om fiskarna tar upp torsk som är så liten att den inte ens hunnit leka en enda gång i sitt liv? Det var en riktigt ledsam syn att se detta. I och för sig har jag vetat om att det är så, men att se den lilla fisken med egna ögon är något helt annat. När jag tänker på all fisk som går till spillo, och alla pengar och tid som går åt till försök att förvalta dessa hotade bestånd utan att ha någon som helst effekt på grund av överfiske och svartfiske så blir jag så arg. Det är ett sådant slöseri och så otroligt dumt.

Nu befinner vi oss återigen utanför Bornholm. Efter att vi dragit upp nätet så var vi i Gdynia i Polen och hade presskonferens och öppet skepp. Det var otroligt många människor som ville komma och se på fartyget, och många kom för att gå en guidad tour flera gånger. När skeppet lämnade hamn igår så stod det många människor på kajen och vinkade av oss. Det var fint!

Vi har haft några byten i besättningen också. Spanska Alfonso som är förste styrman har gått av, och ersatts av Fransisco från Panama. Luis från Colombia har kommit ombord också. Frode från Norge har gått av, och Katarzyna, min polska kollega har kommit ombord. På skeppet finns nu människor från minst 15 olika länder runtom i världen.

- Ida

]]> Landsjuka och sjögräs tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5044 2006-09-13T17:38:15Z 2006-09-20T14:03:51Z Vi passerar många bojar som visar var näten ligger. Vissa av fiskarna säger att det är gott om fisk, andra att det är ont om den. Vi pratade med några fiskare på en polsk båt. På frågan vad de fiskar, fnös de bara och svarade "Vi fiskar sjögras". Deras nät var fyllda av brun sörja. Irene www.greenpeace.se karindrills.jpg
Säkerhetsträning på däck.
Foto: Christian ÅslundSolen slutar aldrig skina. Och motorn slutar aldrig gå. Nästan. Men i helgen gick vi faktiskt iland på Bornholm. Jag blev illamående och yr. Landsjuka. Det får man när man varit ombord länge. Vi har bara varit ombord i drygt en vecka, men det känns redan som en månad. Dygnen måste vara dubbelt så långa. Men det är inte för att det är tråkigt, utan för att det är roligt. Att lära kanna de ombord går väldigt fort när man lever så nära varandra. Och det kanske är det som gör det. ]]> På film känns det overkligt när människor blir förälskade efter en dag, och man tänker "fasiken, vad overkligt att de blir kära efter bara en dag", men när man umgås intensivt går allting så väldigt fort. Men jag vet, jag är i smekmånadsperioden nu. När man lär kanna alla och är nyfiken på vilka de är. Snart kommer en period av konflikter, åtminstone med några.

For det mesta knackar jag rost. De har en väldigt bra maskin har på båten. Den ser ut som en borr, men där själva borren skulle sitta finns istället stålstavar som vibrerar och knackar bort färgen och rosten, så att man kan slipa och måla igen. Mina armar är ömma av vibrationer och märkliga stallningar. Craig, var bosun [reds.adm: båtsman, ansvarig för underhållet av fartyget], har en lång lista med uppdrag, och den fylls ständigt på. Fyller mina dagar med arbete.

Vi passerar många bojar som visar var näten ligger. Vissa av fiskarna säger att det är gott om fisk, andra att det är ont om den. Vi pratade med några fiskare på en polsk båt. På frågan vad de fiskar, fnös de bara och svarade "Vi fiskar sjögras". Deras nät var fyllda av brun sörja.

]]> Karin tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5036 2006-09-12T11:42:12Z 2006-10-05T15:14:46Z Karin Irene www.greenpeace.se Karin

Ditt namn
Karin

Ålder
25

Vad gör du då du inte är på sjön?
Jag jobbar på Addnature, världens bästa outdoor-butik, för det mesta. Jag är också frivillig på Greenpeace och samordnar där föreläsningar och liknande som olika grupper ber oss från Greenpeace komma och hålla hos dem. När tillfälle ges är jag sakletare och tar reda på allt som är fint som någon slängt och försöker putsa upp det. Sedan ger jag bort det eller använder det själv. Det är häpnadsväckande hur mycket som går att använda som folk bara slänger.

Varför är du på Arctic Sunrise i Östersjön?
Havskampanjen ligger mig varmt om hjärtat och jag har som frivillig jobbat med den under lång tid. Gjort efterforskningar, hållit i seminarier och annat. Tillståndet i vårt närmaste hav är mycket illa och jag vill inte leva vid ett dött hav. På Arctic Sunrise får jag lära mig mer, se hur det ser ut i verkligheten och träffa dem som jobbar på havet ständigt. Vad har de för perspektiv och erfarenheter? Det och mycket annat hoppas jag få veta under den här månaden.

Vad gör dig till en irriterande hyttkompis?
Att jag snoozar åtminstone två gånger innan jag går upp.

Vad gör dig till en bra hyttkompis?
Att jag inte är kinkig med någonting direkt.

Ditt bästa (roligaste/konstigaste/läskigaste) minne av Östersjön?
Östersjön är alla minnen från skärgården för mig. Som liten åkte jag mycket båt med mina föräldrar och älskade det. Vågorna som vaggar en till sömns, kluckandet mot klipporna, stillheten när vinden mojnar på kvällen, oväder som man måste rida ut.

Vad är det bästa med att vara på Arctic Sunrise?
Att vara på havet och jobba med både kroppen och själen.

Vad är det sämsta med att vara där du är just nu?
Att om det bara blåser lite till, så kommer jag bli väldigt sjösjuk.

Har du seglat på Greenpeace-fartyg förr?
Ja, i en vecka, på samma skepp, faktiskt. Den gången åkte vi från Stockholm till Skåne för att hjälpa till och rensa olja från Simrishamns stränder sedan Fu Shan Hai gått på grund.


]]> Sillfiske? tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5034 2006-09-12T10:37:30Z 2006-09-20T14:03:51Z Igår på Bornholm kunde vi bevittna hur flera lådor torsk landades mitt under torskfiskestoppet, och helt utan att någon myndighet var där och kontrollerade. Vem kan då sedan veta om den är laglig eller inte? Irene www.greenpeace.se
Vid stranden på Bornholm.
Foto: Christian ÅslundEfter en lugn söndag i ankare utanför Bornholm är energin på topp igen. Sjösjukan sänkte en del av besättningen i lördags, och det var välbehövt att ligga i stilla nära land en dag. Solen sken och vi var till och med på land och tittade oss runt på Bornholm. ]]> Trots sjösjukan och stora vågor var vi ute med gummibåtarna i lördags för att inspektera ett polskt fiskefartyg som var ute och trålade. Återigen efter sill. Men vi har våra misstankar om att dessa samma trålare som vi stöter på sänker sina silltrålar längre ner i vattnet om nätterna och tar upp torsk istället. Som de sedan landar i hamn när ingen myndighet ser. Denna misstanke har vi fått bekräftad från flera håll.

Vågorna gjorde det ganska farligt att ta sig upp på trålen, men tre aktivister utrustade med kameror klarade det galant. Turen med gummibåt gav också de sjösjuka en stund av frid från Arctic Sunrises rullande gungningar.

Igår på Bornholm kunde vi bevittna hur flera lådor torsk landades mitt under torskfiskestoppet, och helt utan att någon myndighet var där och kontrollerade. Vem kan då sedan veta om den är laglig eller inte?

Efter dagarnas strapatser är det skönt att dra sig tillbaka till Arctic Sunrise's sköna lounge och se på film eller spela kort med de andra. Eller sitta på däck och titta på månen och stjärnorna. Kvällarna blir inte sena, för man vet ju att tidigt tidigt på morgonen kommer det någon och knackar på. Och då hoppar man ur sin säng, slänger sig i gummistövlarna, overallen och flytvästen, någon slänger till en ostmacka, så hoppar man i gummibåten för att se vad som händer därute.

- Ida

]]> Ida tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5023 2006-09-09T13:43:42Z 2006-09-20T14:03:51Z Ida Irene www.greenpeace.se Ida Udovic

Ålder:
snart 30 (hoppas på stooooor födelsedagsfest här ombord!)

Vad gör du då du inte är på sjön?
Sitter på Greenpeace kontor på Götgatan i Stockholm och pratar i telefon och mailar och försöker komma på kreativa sätt att få ett slut på förstörelsen av våra hav. När jag inte är där så reser jag mycket, varje ledighet går åt till att tuffa runt främst i södra Europa.

Varför är du på Arctic Sunrise i Östersjön?
Svartfisket i Östersjön är otroligt omfattande och jag är här tillsammans med de andra i besättningen för att försöka få ett stopp på detta. Vi letar efter fiskebåtar som fiskar efter torsk nu när området är stängt för torskfiske, samtidigt som vi på land kräver att företag ska sluta handla med den kraftigt hotade östersjötorsken.

Vad gör dig till en irriterande hyttkompis?
Jag lämnar saker överallt, och när det är sjögång får min hyttkompis gå och plocka halvfulla glas och muggar efter mig så de inte välter över hela hytten. Så gillar jag att gå och lägga mig tidigt så inga fester på vår hytt. Dessutom gillar jag uppvärmd hytt, men min hyttkompis från Nordnorge vill alltid stänga av elementet så det blir kallt - alltså irriterar vi varandra genom att dra på och av elementet.

Vad gör dig till en bra hyttkompis?
Jag eh…. är ganska snäll! Ja, å glad! Och så lånar jag ut min tandkräm och tvål.

Ditt bästa/roligaste/konstigaste/läskigaste minne av Östersjön?
Mina minnen från Östersjön handlar nästan bara om saker jag gjort med Greenpeace, som att rensa olja på stranden efter att Fu Shanghai förliste utanför Skånes kust. Men jag minns fortfarande de otroliga solnedgångarna när man är här ute till havs, och igår kväll var det just en sådan helt otroligt vacker solnedgång igen. Vågorna som vi nu befinner oss i är däremot rätt läskiga särskilt när man ska av och på från fartyg till gummibåt medan båda båtarna rör sig.

Vad är det bästa med att vara där du är just nu?
Att få vara i händelsernas centrum ute på havet när vi gör aktioner! Det är gott när det gungar också, pirrar lustigt i magen. Och alla människor från överallt som man får lära känna ombord, det är kul och intressant! Att någon lagar måltider två gånger om dagen åt oss känns som ren lyx.

Vad är det sämsta med att vara på Arctic Sunrise?
Risken för sjösjukan. Och att man inte kan ta vägen någonstans om man skulle vilja. Och att man inte har Internet. Fast det sista kan vara rätt skönt också. Informationen filtreras till det som vi verkligen behöver veta av våra team på land.

Har du seglat på Greenpeacefartyg förr?
Ja, jag har seglat med Arctic Sunrise en gång över Östersjön förut - det var 2003 när vi åkte ner till Skåne för att rensa olja på stränderna i Österlen efter att Fu Shan Hai hade sjunkit och släppt ut en massa olja. Förra året gjorde jag en kortare tur över Östersjön med vårt största fartyg Esperanza. Det är alltid en speciell upplevelse att vara ombord - en egen liten värld som flyter omkring. Och det är alltid konstigt efteråt också när man ska "ställa tillbaka" till sitt normala liv på land.

]]> "Man blandar en bunt personer och skakar om, och så händer det grejer" tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5022 2006-09-09T11:44:28Z 2006-09-20T14:03:51Z Vi ligger för ankar utanför Bornholm i skydd för vinden. Solen har skinit på oss hela dagen, men det har blåst och eftersom Arctic Sunrise är en gammal isbrytare, rullar hon mer än andra fartyg. Det har tagit ut sin rätt idag och jag har varit yr och trött för det mesta. Inte spyfärdig ännu, men blåser det bara lite till så. Irene www.greenpeace.se
Besättningen på akterdäck.
Foto: Christian ÅslundSå, här sitter jag och skriver. Det är en vacker kväll. Vi ligger för ankar utanför Bornholm i skydd för vinden. Solen har skinit på oss hela dagen, men det har blåst och eftersom Arctic Sunrise är en gammal isbrytare, rullar hon mer än andra fartyg. Det har tagit ut sin rätt idag och jag har varit yr och trött för det mesta. Inte spyfärdig ännu, men blåser det bara lite till så.]]> Trots detta skulle jag inte vilja vara någon annanstans just nu. Jag älskar att vara här. Havet vaggar min själ och båten ger mig vad jag behöver. Mat, jobb och sällskap. Det slog mig precis varför det är så skönt att umgås på en båt - vi kan inte göra något annat. Vi är fast här med varandra och det gör att man (jag) slappnar av och bara hänger. Besättningen är en brokig skara, såklart, och jag önskar att jag kunde beskriva alla små ögonblick då jag blir så full av glädje över deras tossigheter. Jo, det är som en liten ö mitt i havet, med representanter för alla kategorier människor. Som radiooperatören Tom säger: "Man blandar en bunt personer och skakar om, och så händer det grejer." Sannerligen.

"Hoppa i!", ropade Odin. "Aldrig.", svarade jag. En minut senare var jag lik förbannat i vattnet. Jag ville ju också vara tuff. Men det var skönt, väldigt skönt när dagens illamående sköljdes av mig. Jag badade längst av alla, under kaptenens myndiga övervakning. Han är en auktoritär man, vår kapten.

Men en mycket sympatisk sådan.

- Karin

]]> Arctic Sunrise har kastat loss tag:weblog.greenpeace.org,2006:/ostersjon//127.5012 2006-09-07T16:33:41Z 2006-09-20T14:03:51Z Idag, första dagen till havs, har varit väldigt intensiv. Vaknade imorse av att Marta väckte mig och Frode - vi skulle upp på bryggan och kolla på något de hittat. Det visade sig att vi hade fyra trålare som var ute och fiskade i närheten. Irene www.greenpeace.se suporters_on_bridge200.jpg
Besökare på bryggan i Malmö.
Foto: Christian ÅslundEfter två intensiva dagar i Malmös hamn så kastade vi på onsdagen loss och tuffade iväg ut till havs. Två dagar med öppet skepp och presskonferens. Det kom väldigt många för att titta på Arctic Sunrise och för att höra om kampanjen, det var roligt. Dessutom visade Susanne och Erika sin teaterföreställning för barn ombord.]]> Det illegala torskfisket i Östersjön blir ett alltmer välkänt problem och det är bra. Då kanske vi kan få se ett slut på det snart. Det är ju helt otroligt att minst var tredje torsk från östra beståndet i Östersjön fiskas svart - för att sedan forslas runt i Europa och kanske så långt som till Kina ibland, bara för att komma tillbaka och hamna på våra mattallrikar. Antagligen är det mycket mer än var tredje torsk som är illegal.

Teater ombord
Teater ombord i Malmö.
Foto: Christian Åslund
Idag, första dagen till havs, har varit väldigt intensiv. Vaknade imorse av att Marta väckte mig och Frode - vi skulle upp på bryggan och kolla på något de hittat. Det visade sig att vi hade fyra trålare som var ute och fiskade i närheten. Vi tog ner en av de fyra gummibåtarna och åkte för att ta oss en titt på vad de fiskade efter. Besättningen på den första båten lät oss komma ombord - de var ute och fiskade efter sill som ju är lagligt att fånga nu. Vi fick en rundtur på fartyget innan vi stack vidare för att kolla in de andra. De andra två fartygen ville inte låta oss komma ombord, och ett ville inte ens låta oss komma i närheten. Men vi kunde ändå se att det var sill de fiskade efter. Ändå skumt att de inte ville låta oss ta en närmare titt.

Nu är vi alla lite mosiga, vädret har dragit ihop sig och blivit regnigt, men peppar peppar ta i trä - ingen sjösjuka än så länge.

- Ida

]]>