Två utomordentligt lyckade insatser och trettio vackra dagar senare ar vi på väg till Köpenhamn och där ska jag gå av. På måndag ska jag till jobbet i Stockholm och inom några dagar kommer havet kännas långt borta. När gunget i benen avtagit och livet hemma blir vardag igen kommer jag le åt människorna i mitt minne, precis som jag gjorde från första början.

Frode sa att skeppet definitivt har goda vibbar. Allt har gått vår väg. Och även om det har varit jobbigt ibland, känner jag mig onekligen som en i familjen, lika hemma som maskinisten som varit här i tio år. Och jag har förundrats over hur mäktiga, för att använda ett mäktigt ord, vi är tillsammans. Så mycket vunnet för att vi alla vill och strävar åt samma håll. Varenda en av oss.

Det enda som verkligen saknas på skeppet, är en kanot. Sunrise kommer till Stockholm nästa helg, så om ni har någon gammal kanadensare till övers kan ni väl säga till. De skulle bli så glada.

På återseende.

- Karin