Trots detta skulle jag inte vilja vara någon annanstans just nu. Jag älskar att vara här. Havet vaggar min själ och båten ger mig vad jag behöver. Mat, jobb och sällskap. Det slog mig precis varför det är så skönt att umgås på en båt - vi kan inte göra något annat. Vi är fast här med varandra och det gör att man (jag) slappnar av och bara hänger. Besättningen är en brokig skara, såklart, och jag önskar att jag kunde beskriva alla små ögonblick då jag blir så full av glädje över deras tossigheter. Jo, det är som en liten ö mitt i havet, med representanter för alla kategorier människor. Som radiooperatören Tom säger: "Man blandar en bunt personer och skakar om, och så händer det grejer." Sannerligen.

"Hoppa i!", ropade Odin. "Aldrig.", svarade jag. En minut senare var jag lik förbannat i vattnet. Jag ville ju också vara tuff. Men det var skönt, väldigt skönt när dagens illamående sköljdes av mig. Jag badade längst av alla, under kaptenens myndiga övervakning. Han är en auktoritär man, vår kapten.

Men en mycket sympatisk sådan.

- Karin