Det var första gången jag var i Polen. När vi närmade oss hamnen på fredagen kände jag mig väldigt förväntansfull och ivrig att komma iland. Jag har hört mycket gott om Polen, men den gamla bilden av ett korrumperat, smutsigt och fattigt land fanns kvar i mina tankar. Jag var nyfiken på att se landet med egna ögon.

En svagt grå strimma längs med horisonten utgör konturerna av land. Jag vet att det tar åtminstone en halvtimme till innan jag kan urskilja några former, men står andå kvar i fören för att se det växa fram. Förberedelserna för att lägga till påbörjas. Alla rep plockas fram och fasts, fendrarna knyts till sidan och bryggan anropar hamnen för att meddela att vi närmar oss. Thom tar över rodret eftersom han är särskilt bra på att styra skeppet i hamn. Jag börjar urskilja kranar och silos. De exploaterar kusten så långt åt väster jag kan se. Det är både skräckinjagande och vackert. En lång mur hindrar vågorna från att komma in i hamnen och det är mot den vi styr. Jag hämtar min filmkamera for att få med några springande journalister på kajen. De ser roliga ut där de skyndar med sin otympliga utrustning för att hitta bästa platsen för en bild av oss när vi långsamt och försiktigt tar oss in mot kajen.

- Karin